BellaBellaBellaBellaBellaBellaBellaBellaBella.
Häromdagen när jag låg i sängen och halvsov och hade musik på datorn så fick jag en jätte konstig känsla inom mig.
När jag låg där och var i min egna lilla värld hörde jag musiken långt borta, det som spelades var Johnny Cash - Hurt
men jag förstog inte det först, jag hörde inte texten jag hörde en svag melodi bara. Men så plötsligt hör jag hur första meningen i refrängen klingar i mina öron om och om igen - ''What have I become My sweetest friend''.
Jag öppnade ögonen sakta och fick mig en rejäl tankeställare. Det jag bara kunde tänka på var - Vart är jag påväg, vad gör jag med mitt liv. Slänger jag bort värdefull tid på ingenting? Har jag förlorat underbara vänner?
Tårarna började genast rinna ner från min kind och allt kändes bara så fel. Vad höll jag egentligen på med?
Dom senaste dagarna har jag haft så otroligt svårt att sova, jag ligger vaken om nätterna och tänker på allt och ingenting.
Börjar allt om nu?
Jag som precis hade kommit upp på fötter och levt livet som aldrig förr. Jag som precis tagit mig genom en process som varit den svåraste i hela mitt liv. Kan verkligen allt börja om, nu?
En sak jag har tänkt på en hel del det är vem jag var och vem jag är nu.
När jag låg där och var i min egna lilla värld hörde jag musiken långt borta, det som spelades var Johnny Cash - Hurt
men jag förstog inte det först, jag hörde inte texten jag hörde en svag melodi bara. Men så plötsligt hör jag hur första meningen i refrängen klingar i mina öron om och om igen - ''What have I become My sweetest friend''.
Jag öppnade ögonen sakta och fick mig en rejäl tankeställare. Det jag bara kunde tänka på var - Vart är jag påväg, vad gör jag med mitt liv. Slänger jag bort värdefull tid på ingenting? Har jag förlorat underbara vänner?
Tårarna började genast rinna ner från min kind och allt kändes bara så fel. Vad höll jag egentligen på med?
Dom senaste dagarna har jag haft så otroligt svårt att sova, jag ligger vaken om nätterna och tänker på allt och ingenting.
Börjar allt om nu?
Jag som precis hade kommit upp på fötter och levt livet som aldrig förr. Jag som precis tagit mig genom en process som varit den svåraste i hela mitt liv. Kan verkligen allt börja om, nu?
En sak jag har tänkt på en hel del det är vem jag var och vem jag är nu.
Jag vet inte riktigt vad som är rätt eller fel längre. Innan Robbans död pratade vi om hur jag hade förändrats, hans ord sägs om och om inne i mitt huvud. Jag vill inte göra honom besviken, jag vill bli den gamla Bella, jag har nog inte ansträngt mig tillräckligt mycket åt den saken. Någonstans under tiden som jag har försökt bli mig själv igen och inte bry mig om vad andra tycker, precis som förut, har jag förlorat mig själv. Jag är så vilse just nu att jag inte vet avd jag ska ta mig till. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna hitta tillbaka. Jag kan inte finna känslan med ord, jag har så svårt att beskriva hur jag känner mig just nu. Det är som om jag är instängd, och det finns ingen väg ut så jag får gräva mig ut genom ett lerigt jordgolv. Jag blir lerig och min kropp värker efter allt slit. Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva det bättre. Vägen tillbaka blir svår, jag är väl medveten om det men jag hoppas verkligen på allt att den inte blir lika tuff som sist. Själen gör ont, vilket förklarar värken i hela kroppen. Jag är vilse. Vilse i mina egna tankar. Vilse i min spegelbild, i mitt egna Jag.
Nu är det dags för lite förändring.
På återseende
/B
Nu är det dags för lite förändring.
På återseende
/B
