Sjukling
Hej igen.
Har varit sjuk i lite mer än 2 veckor nu, helt otroligt!
Önskar att jag kunde bli frisk så jag kan gå ut och träffa kompisarna igen!
I fredags vaknade jag upp med skyhög feber, funderade på att åka till sjukhuset men så blev det inte.
Åkte istället till en öppen akutmottagning idag där jag fick träffa en läkare och ta blodprov och prov från halsen.
Halsprovet var helt godkänt, dessvärre var inte blodprovet det och jag har väl det som alla fruktar - Svininfluensan.
Halleluja! snart kan jag vara stolt överlevare utav den hemska sjukdomen -Svininfluensan- Raaawr!
Haha, läkaren såg inte allt för glad ut och bad mig åka till akuten så fort läget försämdrades med mig.
Så just nu hoppas jag att det håller i sig och inte alls blir sämre, för jag har ju ändå lov och jag hoppas att Gud inte vill ta det ifrån mig!
Pratade med min älskling idag, och jag saknar honom jätte mycket!
Han är så underbar (:
Jag blir fortfarande lika nervös och känner samma pirr i kroppen när jag pratar med honom.
Nu är det ju faktiskt så, att när Larssa flyttade utomlands så tog det ett tag innan jag ville gå utanför dörren.
Men när jag väl gjorde det så var jag i Jakobsberg och då tyckte jag att eftersom jag hade varit så duktig och det var så synd om mig så förtjänade jag en ny tröja, ny foundation och ögonbrynsfärg.
Sedan idag har jag också tyckt synd om mig själv för jag har ju varit så sjuk så jätte länge, så jag bestämde mig för att jag var värd lite nytt... igen.
Gick in på Nelly.com och beställde mig ett par sjukt snygga jeans, och en klänning.
Fast fan minns inte om jag tog med klänningen. :O
Ah freaak. ;(
Det var ganska billigt och nu när jag blir frisk hoppas jag, tänkte jag unna mig liiiite mer accosearer och lite nya plagg och skor kanske (=
slänger in en happybellabild
Har varit sjuk i lite mer än 2 veckor nu, helt otroligt!
Önskar att jag kunde bli frisk så jag kan gå ut och träffa kompisarna igen!
I fredags vaknade jag upp med skyhög feber, funderade på att åka till sjukhuset men så blev det inte.
Åkte istället till en öppen akutmottagning idag där jag fick träffa en läkare och ta blodprov och prov från halsen.
Halsprovet var helt godkänt, dessvärre var inte blodprovet det och jag har väl det som alla fruktar - Svininfluensan.
Halleluja! snart kan jag vara stolt överlevare utav den hemska sjukdomen -Svininfluensan- Raaawr!
Haha, läkaren såg inte allt för glad ut och bad mig åka till akuten så fort läget försämdrades med mig.
Så just nu hoppas jag att det håller i sig och inte alls blir sämre, för jag har ju ändå lov och jag hoppas att Gud inte vill ta det ifrån mig!
Pratade med min älskling idag, och jag saknar honom jätte mycket!
Han är så underbar (:
Jag blir fortfarande lika nervös och känner samma pirr i kroppen när jag pratar med honom.
Nu är det ju faktiskt så, att när Larssa flyttade utomlands så tog det ett tag innan jag ville gå utanför dörren.
Men när jag väl gjorde det så var jag i Jakobsberg och då tyckte jag att eftersom jag hade varit så duktig och det var så synd om mig så förtjänade jag en ny tröja, ny foundation och ögonbrynsfärg.
Sedan idag har jag också tyckt synd om mig själv för jag har ju varit så sjuk så jätte länge, så jag bestämde mig för att jag var värd lite nytt... igen.
Gick in på Nelly.com och beställde mig ett par sjukt snygga jeans, och en klänning.
Fast fan minns inte om jag tog med klänningen. :O
Ah freaak. ;(
Det var ganska billigt och nu när jag blir frisk hoppas jag, tänkte jag unna mig liiiite mer accosearer och lite nya plagg och skor kanske (=
slänger in en happybellabild
En ny dag
Sitter nu framför datorn med en kopp kaffe och lyssnar på lite gammal musik som ofta spelades i våras och i början utav sommaren.
Jag tycker att sommaren är på tok för kort, och jag tycker även att svenska folket är värd mer sol och värme!
Sverige borde förvandlas till ett varmt exotiskt land, precis som Grekland tex. Heta nattklubbar, sjukt fina stränder, mycke turister, palmer, VARM sol och INGET regn och INGEN kyla! Tror jag är född i fel land. Om mamma bara hade stannat nån månad längre i Chile (hon bodde där med mina bröder precis innan jag föddes) då hade jag fått vara född i ett varmt och mycket kulturelt land. Åh så underbart.
Jag tror inte att jag är ensam om att den gråa himlen och den kalla luften som susar genom stockholm gör mig deprimerad. Den gråa vardagen ger mig huvudvärk, och jag kan inte ens vänta tills sommaren är här igen! Lite lång väntan med tanke på att den precis tog slut. Men jag har varit med om 17 sommrar och jag har klarat av väntan så många gånger så jag tror inte att jag dör av att vänta en gång till på att sommaren ska komma.
I dag är det den 21 Oktober, och det har redan snöat på ett antal ställen i sverige, USCH!
Antigen ska det vara sommar eller så ska det var en riktig vinter med mycket snö! inget mitt emellan.
Tänk er sjukt mycket snö, och att stå högst uppe på en skidbacke.
Se utsikten över berg och dalar, känna solen värma i ansiktet. Sen bara ta på sig snowboarden och bara glida ner bland träden, känna pudersnön skvätta upp över kroppen. ÅH så underbart!
Det är väl det jag älskar mest med vintern. Hm..
Nog pratat om längtan och tillbaka till verkligheten. Jag ska nog träffa Jonas idag, vi skulle ses igår men jag mådde inte allt för bra för att åka in till staden, jag somnade i sängen redan vid halv 8 men mamma väckte mig då jag hade telefon. I alla fall så bestämde vi att vi skulle ses idag istället, skönt att få träffa någon polare.
Om jag ska vara ärlig så har jag väl inte riktigt träffat kompisar sen Larssa åkte utomlands. Förutom att jag åkt fram och tillbaka till skolan så har jag åkt från Kungsängen EN enda gång, och då tog jag en fika med Tove och sedan träffade vi Iza. Jag vill flytta från Kungsängen, finns inget att göra här, känner typ ingen här heller fast jag bott här i 2½ år. Fast jag har ju alltid umgåtts med folk från stan, och sundbyberg området osv. Jag trivs bra med dom (:
Mina päron vill flytta från Kungsängen också, fast till Tibble så det blir ju ingen skillnad att skryta om, endast värre :S
Men iaf, jag hoppas på att jag ska kunna vara smart nog och duktig nog att jag snart kan få flytta till eget.
Det har varit mycket prat om det, och det är ju itne så att jag inte kan ta hand om mig själv och ta ansvar över en lägenhet. Utan det handlar bara om att jag måste skaffa ett jobb så jag kan försörja mig själv. Men jag går i skolan och jag har det redan ganska svårt med det så jag vet inte hur jag ska sköta skolan och jobb. Men jag håller på med en förändring gällande skolan, och snart så.. snart har jag styrt upp det mesta med det (: Då kommer allt bara att flyta på! Då ska jag nog börja med jobbletandet! WOHO (Y)
Det var allt för den här gången pusspuss!
Jag tycker att sommaren är på tok för kort, och jag tycker även att svenska folket är värd mer sol och värme!
Sverige borde förvandlas till ett varmt exotiskt land, precis som Grekland tex. Heta nattklubbar, sjukt fina stränder, mycke turister, palmer, VARM sol och INGET regn och INGEN kyla! Tror jag är född i fel land. Om mamma bara hade stannat nån månad längre i Chile (hon bodde där med mina bröder precis innan jag föddes) då hade jag fått vara född i ett varmt och mycket kulturelt land. Åh så underbart.
Jag tror inte att jag är ensam om att den gråa himlen och den kalla luften som susar genom stockholm gör mig deprimerad. Den gråa vardagen ger mig huvudvärk, och jag kan inte ens vänta tills sommaren är här igen! Lite lång väntan med tanke på att den precis tog slut. Men jag har varit med om 17 sommrar och jag har klarat av väntan så många gånger så jag tror inte att jag dör av att vänta en gång till på att sommaren ska komma.
I dag är det den 21 Oktober, och det har redan snöat på ett antal ställen i sverige, USCH!
Antigen ska det vara sommar eller så ska det var en riktig vinter med mycket snö! inget mitt emellan.
Tänk er sjukt mycket snö, och att stå högst uppe på en skidbacke.
Se utsikten över berg och dalar, känna solen värma i ansiktet. Sen bara ta på sig snowboarden och bara glida ner bland träden, känna pudersnön skvätta upp över kroppen. ÅH så underbart!
Det är väl det jag älskar mest med vintern. Hm..
Nog pratat om längtan och tillbaka till verkligheten. Jag ska nog träffa Jonas idag, vi skulle ses igår men jag mådde inte allt för bra för att åka in till staden, jag somnade i sängen redan vid halv 8 men mamma väckte mig då jag hade telefon. I alla fall så bestämde vi att vi skulle ses idag istället, skönt att få träffa någon polare.
Om jag ska vara ärlig så har jag väl inte riktigt träffat kompisar sen Larssa åkte utomlands. Förutom att jag åkt fram och tillbaka till skolan så har jag åkt från Kungsängen EN enda gång, och då tog jag en fika med Tove och sedan träffade vi Iza. Jag vill flytta från Kungsängen, finns inget att göra här, känner typ ingen här heller fast jag bott här i 2½ år. Fast jag har ju alltid umgåtts med folk från stan, och sundbyberg området osv. Jag trivs bra med dom (:
Mina päron vill flytta från Kungsängen också, fast till Tibble så det blir ju ingen skillnad att skryta om, endast värre :S
Men iaf, jag hoppas på att jag ska kunna vara smart nog och duktig nog att jag snart kan få flytta till eget.
Det har varit mycket prat om det, och det är ju itne så att jag inte kan ta hand om mig själv och ta ansvar över en lägenhet. Utan det handlar bara om att jag måste skaffa ett jobb så jag kan försörja mig själv. Men jag går i skolan och jag har det redan ganska svårt med det så jag vet inte hur jag ska sköta skolan och jobb. Men jag håller på med en förändring gällande skolan, och snart så.. snart har jag styrt upp det mesta med det (: Då kommer allt bara att flyta på! Då ska jag nog börja med jobbletandet! WOHO (Y)
Vill även säga Grattis till min älskling Jamielee som fyller år idag, grattis gumman jag hoppas du får en UNDERBAR födelsedag (L)
Det var allt för den här gången pusspuss!
20 dagar.
20 dagar har gått utan att jag fått krama om min älskling. Jag har fått höra honoms röst ca 4 gånger.
Vi pratar på msn var tredje dag ungefär. Jag skickade honom ett brev härom dagen, hoppas det kommer fram.
Det är svårt att helt plötsligt bara komma hem igen och leva på ensam som om inget har hänt, men i självaverket har jag bara slitits itu. Känns så ialla fall. Känner mig som en trasig människa. Jag vet inte hur jag ska kunna leva mitt liv, utan min andra halva. Jag har glömt bort hur jag levde, vad jag gjorde. Sist jag endast hade mig själv var ju fleera månader sen sist. Och det är väldigt påfrestande att ha det så här. Ångest, ensamhet, rädsla. Jag vet inte vad. Försöker hålla skenet uppe hela tiden, fungerar ibland. Just nu har jag misslyckats med det ganska stort.
Stort misslyckande... Jag försöker verkligen, men jag kan inte få MIN Larssa ur tankarna..
Larssa min Larssa, jag hoppas att vi ses någon vacker dag i november. Jag kan inte göra annat än att hoppas.
Jag vill ju se dig uppleva dina drömmar..
Men Larssa min Larssa, Jag älskar dig idag, imorgon och när du kommer hem. Du är mitt hjärta.
Vi pratar på msn var tredje dag ungefär. Jag skickade honom ett brev härom dagen, hoppas det kommer fram.
Det är svårt att helt plötsligt bara komma hem igen och leva på ensam som om inget har hänt, men i självaverket har jag bara slitits itu. Känns så ialla fall. Känner mig som en trasig människa. Jag vet inte hur jag ska kunna leva mitt liv, utan min andra halva. Jag har glömt bort hur jag levde, vad jag gjorde. Sist jag endast hade mig själv var ju fleera månader sen sist. Och det är väldigt påfrestande att ha det så här. Ångest, ensamhet, rädsla. Jag vet inte vad. Försöker hålla skenet uppe hela tiden, fungerar ibland. Just nu har jag misslyckats med det ganska stort.
Stort misslyckande... Jag försöker verkligen, men jag kan inte få MIN Larssa ur tankarna..
Larssa min Larssa, jag hoppas att vi ses någon vacker dag i november. Jag kan inte göra annat än att hoppas.
Jag vill ju se dig uppleva dina drömmar..
Men Larssa min Larssa, Jag älskar dig idag, imorgon och när du kommer hem. Du är mitt hjärta.
sömnlös natt
Jag har fortfarande inte gått och lagt mig från igår och nu är klockan 13.48, jag är inte ens trött..
Har varit så sjukt sentimental hela natten, det är jag dock fortfarande, men jag kan inte sluta tänka på min älskling.
Jag saknar honom så överdrivet mycket, hela natten tillbringade jag med musiken. Inte datorn, inte Tv:n, inte någon annan.. Helt ensam.. Satt endast i min dator stol och stirrade i kanske 20 min, sen flyttade jag mig mot sängen så jag inte fick så ont i röven. Resten utav natten satt jag bara där.. Skrev dock ett väldigt långt brev till Larssa.
Men annars var jag helt inne i mina egna tankar, det var skrämmande. När klockan var halv 7 på morgonen stod jag inte ut längre så då gick jag upp och gjorde mig lite kaffe och satt på en film, efter den såg jag ännu en till film.
Och efter det blev allt bara väldigt jobbigt igen. Det drygaste var att det var grinfilmer, så kunde inte sluta grina -.-'
Jag är väldigt känslig mot vissa filmer. Schh ;D Och dessutom tyckte jag synd om mig själv, och då är det tillåtet att grina till filmer. Det enda som fattades var glasspaketet.
Nu har jag precis pratat med Larssa på msn och han ska snart ringa upp mig.
Det är rätt konstigt hur en människa kan betyda så mycket för någon.
Hm, eller egentligen... jag älskar honom så det är ju inte så konstigt egentligen att han betyder mycket för mig... Hmm..
Nog med det!
Naeeej, det går inte! JAG SAKNAR HONOM, det är så tomt, och ensamt... Jag hatar nätterna då han inte sover brevid mig, det e kallt OCH läskigt! Jag e en sån person som inte riktigt kan sova ensam, om jag nu gör det sover jag med Tv:n på. Jappjappjaaapp! Och nu när jag bor hemma igen så längtar jag efter Larssa bara ännu mer.
Hur fan kan en familj som älskar en och ställer upp för en vara så jävla dryg?
Är det någon som kan ge mig ett svar? Fan det räcker med en Lycka-till-spark i röven så e jag nöjd!
Hatar när dom ställer frågor och börjar diskutera något skittråkigt ämne som kristendomen, eller varför inte bibeln? (Min familj är kristen som ni förstår)
Jag vill bli av med dom, alla är jätte jobbiga. dom springer runt i rummet och kommer och skriker ''Maten e klaaaaar'' och när man svarar att man inte är hungrig så kommer dom och skriker på en ännu en gång ''MATEEN E JU KLAAAAR SKA DU INTEEEE ÄTAAA? *himlande blinkande blick*''
Jag - MEN NEJ JAG ÄR INTE HUNGRIG SA JAG!
familjen - AHAA MEN SÄG DET DÅÅÅEE!!
Usch -.-' Och jag ska ju inte ljuga, det är ju skönt att ha dom här ibland, men jag flyttar hellre till något eget.
Oh oh, nu ringer Larssa... PAUS
Har inget mer att skriva
Har varit så sjukt sentimental hela natten, det är jag dock fortfarande, men jag kan inte sluta tänka på min älskling.
Jag saknar honom så överdrivet mycket, hela natten tillbringade jag med musiken. Inte datorn, inte Tv:n, inte någon annan.. Helt ensam.. Satt endast i min dator stol och stirrade i kanske 20 min, sen flyttade jag mig mot sängen så jag inte fick så ont i röven. Resten utav natten satt jag bara där.. Skrev dock ett väldigt långt brev till Larssa.
Men annars var jag helt inne i mina egna tankar, det var skrämmande. När klockan var halv 7 på morgonen stod jag inte ut längre så då gick jag upp och gjorde mig lite kaffe och satt på en film, efter den såg jag ännu en till film.
Och efter det blev allt bara väldigt jobbigt igen. Det drygaste var att det var grinfilmer, så kunde inte sluta grina -.-'
Jag är väldigt känslig mot vissa filmer. Schh ;D Och dessutom tyckte jag synd om mig själv, och då är det tillåtet att grina till filmer. Det enda som fattades var glasspaketet.
Nu har jag precis pratat med Larssa på msn och han ska snart ringa upp mig.
Det är rätt konstigt hur en människa kan betyda så mycket för någon.
Hm, eller egentligen... jag älskar honom så det är ju inte så konstigt egentligen att han betyder mycket för mig... Hmm..
Nog med det!
Naeeej, det går inte! JAG SAKNAR HONOM, det är så tomt, och ensamt... Jag hatar nätterna då han inte sover brevid mig, det e kallt OCH läskigt! Jag e en sån person som inte riktigt kan sova ensam, om jag nu gör det sover jag med Tv:n på. Jappjappjaaapp! Och nu när jag bor hemma igen så längtar jag efter Larssa bara ännu mer.
Hur fan kan en familj som älskar en och ställer upp för en vara så jävla dryg?
Är det någon som kan ge mig ett svar? Fan det räcker med en Lycka-till-spark i röven så e jag nöjd!
Hatar när dom ställer frågor och börjar diskutera något skittråkigt ämne som kristendomen, eller varför inte bibeln? (Min familj är kristen som ni förstår)
Jag vill bli av med dom, alla är jätte jobbiga. dom springer runt i rummet och kommer och skriker ''Maten e klaaaaar'' och när man svarar att man inte är hungrig så kommer dom och skriker på en ännu en gång ''MATEEN E JU KLAAAAR SKA DU INTEEEE ÄTAAA? *himlande blinkande blick*''
Jag - MEN NEJ JAG ÄR INTE HUNGRIG SA JAG!
familjen - AHAA MEN SÄG DET DÅÅÅEE!!
Usch -.-' Och jag ska ju inte ljuga, det är ju skönt att ha dom här ibland, men jag flyttar hellre till något eget.
Oh oh, nu ringer Larssa... PAUS
Har inget mer att skriva
00.14
Har tillbringat 1 timme med att skriva ett brev till Mathias nu. Det råkade bli 4 st A4 sidor..
Det blir kul att läsa sen, om han ens får det utav mig..
Jag ska vara ärlig. Jag vet inte om jag klarar av det här.
Det blir kul att läsa sen, om han ens får det utav mig..
Jag ska vara ärlig. Jag vet inte om jag klarar av det här.
13 Oktober 2009
Så, nu sitter jag här och skriver blogg... IGEN!
Kan sammanfatta läget lite snabbt:
Mathias har åkt i väg på sin Jorden runt resa för 2 veckor sedan, under tiden han fullföljer sina drömmar så
försöker jag att ta tag i skolan så gott jag kan.
Jag har också blivit jätte sjuk, tror det är svininfluensan (Y)
Har hostat sönder halsen, lungorna gör jätte ont och huvudet värker och är helt slut i kroppen.
Har dock inte fått i mig så mycket käk under tiden jag varit sjuk då jag bara mått illa utav det.
Men jag har proppat i mig lite sallad iaf! Lite nyttig får man ju vara.
Jag är också hemma mycket nu eftersom Mathias har åkt iväg så jag är ju inte med honom längre.
Känns väldigt tomt och ensamt. Men jag har inget val, jag är glad för hans skull!
Sen vet jag inte så mycket mer, i helgen har jag varit hos en tjejkompis och druckit lite vin och kollat på idol.
Och jag har även kollat på fotboll (Sverige-danmark) tillsammans med Mathias lillebror, väldigt trevligt!
Annars har jag bara legat i sängen och tyckt synd om mig själv, har så fruktansvärt ont i halsen och lungorna!
Nätterna är värst, o gud vet vad !
Nu vidare till något annat!
Sen Mathias åkte, har det varit väldigt mycket tårar och tankar som snurrat omkring.
I början mådde jag jätte dåligt utav att han hade åkt, MEN glöm inte fortfarande glad för hans skull.
Onsdag 30 September
Vaknade upp brevid Mathias, sista morgonen tillsammans. Han hade mycket han skulle fixa innan resan så han åkte iväg med en killkompis. Under tiden städade jag ur lägenheten lite, sedan gick jag ner till Iza och träffade henne och Tove vi tog en kopp kaffe och pratade lite.
Sedan fick jag ett samtal om att min älskade hade kommit hem igen så jag gick hem för att hjälpa till med det sista i lägenheten. Douglas som delade lägenhet med Mathias och som nu är ute och reser med honom, åkte iväg med sin flickvän så jag och Mathias väntade bara på att människorna som skulle hyra lägenheten under tiden pojkarna var borta skulle komma. Dock var dom försenade vilket gjorde det väldigt stressigt för mig och Mathias eftersom vi skulle på middag hemms hos Mathias föräldrar. När vi lämnat bort nycklarna och lägenheten inte var något problem längre tog jag Mathias i handen och tänkte ''Det händer verkligen han ska åka ifrån mig''.
När vi kom hem till middagen var det lite spänt, men det släppte snabbt och alla var glada och vi satt och pratade och skrattade allesammans. Sen kom orden då Larssa (Mathias) frågade om han skulle gå med mig till tåget.
Han hjälpte mig att bära väskan, eftersom den var väldigt tung. Väl frammde vid pendeln i sundbyberg plankade Mathias, väktarna skrek åt honom och han svarade bara ''Jag ska bara följa min flickvän'' Väktarna gick med på det. Jag sket i att ta tåget som kom, utan tog nästa ist så jag fick lite mer tid att säga hej då.
Larssa gav mig ett brev som jag inte fick läsa på tåget, utan när jag hade kommit hem.
Han berättade att han inte skulle klara av att se mig gå på och åka iväg med tåget så han sa att när det plingar till på tavlan när tåget ska gå, då går jag. Jag hoppades så mycket på att det aldrig sklle plinga...
Men när jag väl bara lutade mig mot väskan som stod på bänken så hörde jag hur ett högt plingande kom, både jag och Mathias slängde iväg en blick på tavlan och där stod det.. det som inte fick stå, mitt tåg var på väg in..
Allt blev som på en film, jag slängde mig i Mathias famn och sa att han inte fick lämna mig och gå därifrån. Jag ville stå där föralltid, jag höll honom hårt och ville inte släppa, han sa flera gånger att han var tvungen att gå.
Jag grät. Jag höll på att falla ihop. Vi stod och höll om varandra och jag sa att jag älskade honom och att han var tvungen att höra av sig så fort han kunde. Bara att få höra att han älskade mig, gjorde så att tårarna rann ännu mer.
Han släppte mig, kollade bara på mig och vände sig om och gick sin väg.
Hela jag gick sönder på mitten halva Isabell bara försvann ner i tunneln.. bort.
Jag stod där ensam på perrongen och visste inte vad jag skulle ta mig till. En äldre dam stod en bit bort från mig och hon hade stått och kollat på mig och Mathias hela tiden. Hon stod med en srogsen blick och kollade på mig.
Jag gick på tåget med mina saker och satt helt ensam hela vägen till Kungsängen, en 18 minutersresa som aldrig tog slut. Jag kunde inte andas, kändes som om jag höll andan i dom längsta 18 minutrerna i hela mitt liv!
Jag satt och lyssnade på den sjukaste musiken någonsin som alltid brukar få mig glad. Stort Fail.
Pling Kungsängen...
Äntligen hemma.
Jag tänker på dig varjde dag, jag älskar dig bara mer och mer för varje dag!
Men du får inte komma hem försen hela resan känns fullbordad!
Kan sammanfatta läget lite snabbt:
Mathias har åkt i väg på sin Jorden runt resa för 2 veckor sedan, under tiden han fullföljer sina drömmar så
försöker jag att ta tag i skolan så gott jag kan.
Jag har också blivit jätte sjuk, tror det är svininfluensan (Y)
Har hostat sönder halsen, lungorna gör jätte ont och huvudet värker och är helt slut i kroppen.
Har dock inte fått i mig så mycket käk under tiden jag varit sjuk då jag bara mått illa utav det.
Men jag har proppat i mig lite sallad iaf! Lite nyttig får man ju vara.
Jag är också hemma mycket nu eftersom Mathias har åkt iväg så jag är ju inte med honom längre.
Känns väldigt tomt och ensamt. Men jag har inget val, jag är glad för hans skull!
Sen vet jag inte så mycket mer, i helgen har jag varit hos en tjejkompis och druckit lite vin och kollat på idol.
Och jag har även kollat på fotboll (Sverige-danmark) tillsammans med Mathias lillebror, väldigt trevligt!
Annars har jag bara legat i sängen och tyckt synd om mig själv, har så fruktansvärt ont i halsen och lungorna!
Nätterna är värst, o gud vet vad !
Nu vidare till något annat!
Sen Mathias åkte, har det varit väldigt mycket tårar och tankar som snurrat omkring.
I början mådde jag jätte dåligt utav att han hade åkt, MEN glöm inte fortfarande glad för hans skull.
Onsdag 30 September
Vaknade upp brevid Mathias, sista morgonen tillsammans. Han hade mycket han skulle fixa innan resan så han åkte iväg med en killkompis. Under tiden städade jag ur lägenheten lite, sedan gick jag ner till Iza och träffade henne och Tove vi tog en kopp kaffe och pratade lite.
Sedan fick jag ett samtal om att min älskade hade kommit hem igen så jag gick hem för att hjälpa till med det sista i lägenheten. Douglas som delade lägenhet med Mathias och som nu är ute och reser med honom, åkte iväg med sin flickvän så jag och Mathias väntade bara på att människorna som skulle hyra lägenheten under tiden pojkarna var borta skulle komma. Dock var dom försenade vilket gjorde det väldigt stressigt för mig och Mathias eftersom vi skulle på middag hemms hos Mathias föräldrar. När vi lämnat bort nycklarna och lägenheten inte var något problem längre tog jag Mathias i handen och tänkte ''Det händer verkligen han ska åka ifrån mig''.
När vi kom hem till middagen var det lite spänt, men det släppte snabbt och alla var glada och vi satt och pratade och skrattade allesammans. Sen kom orden då Larssa (Mathias) frågade om han skulle gå med mig till tåget.
Han hjälpte mig att bära väskan, eftersom den var väldigt tung. Väl frammde vid pendeln i sundbyberg plankade Mathias, väktarna skrek åt honom och han svarade bara ''Jag ska bara följa min flickvän'' Väktarna gick med på det. Jag sket i att ta tåget som kom, utan tog nästa ist så jag fick lite mer tid att säga hej då.
Larssa gav mig ett brev som jag inte fick läsa på tåget, utan när jag hade kommit hem.
Han berättade att han inte skulle klara av att se mig gå på och åka iväg med tåget så han sa att när det plingar till på tavlan när tåget ska gå, då går jag. Jag hoppades så mycket på att det aldrig sklle plinga...
Men när jag väl bara lutade mig mot väskan som stod på bänken så hörde jag hur ett högt plingande kom, både jag och Mathias slängde iväg en blick på tavlan och där stod det.. det som inte fick stå, mitt tåg var på väg in..
Allt blev som på en film, jag slängde mig i Mathias famn och sa att han inte fick lämna mig och gå därifrån. Jag ville stå där föralltid, jag höll honom hårt och ville inte släppa, han sa flera gånger att han var tvungen att gå.
Jag grät. Jag höll på att falla ihop. Vi stod och höll om varandra och jag sa att jag älskade honom och att han var tvungen att höra av sig så fort han kunde. Bara att få höra att han älskade mig, gjorde så att tårarna rann ännu mer.
Han släppte mig, kollade bara på mig och vände sig om och gick sin väg.
Hela jag gick sönder på mitten halva Isabell bara försvann ner i tunneln.. bort.
Jag stod där ensam på perrongen och visste inte vad jag skulle ta mig till. En äldre dam stod en bit bort från mig och hon hade stått och kollat på mig och Mathias hela tiden. Hon stod med en srogsen blick och kollade på mig.
Jag gick på tåget med mina saker och satt helt ensam hela vägen till Kungsängen, en 18 minutersresa som aldrig tog slut. Jag kunde inte andas, kändes som om jag höll andan i dom längsta 18 minutrerna i hela mitt liv!
Jag satt och lyssnade på den sjukaste musiken någonsin som alltid brukar få mig glad. Stort Fail.
Pling Kungsängen...
Äntligen hemma.
Jag tänker på dig varjde dag, jag älskar dig bara mer och mer för varje dag!
Men du får inte komma hem försen hela resan känns fullbordad!
