Nytt inlägg
Skulle skriva efter stugan men det blev inte så, var alldeles för trött för att orka det. Men det var grymt kul att komma bort lite och festa med kompisarna.
Ska börja ta tag i skolan nu efter att ha varit sjukskriven i 4 veckor, inte alla som får det, fast jag har ju iofs mina orsaker vilket jag önskade att jag inte hade! Vill bara glömma det som hände framförallt spola tillbaka tiden och gjort annorlunda.
Som tex. inte gått ut dom dära gångerna då allt hände. Fattar inte varför jag inte lyssnade på mig själv, hade skumma känslor av att någonting skulle hända vilket det gjorde, och om jag känt efter min magkänsla skulle jag fan inte sitta fast i den här situationen! Men har iaf gått tillbaka till skolan nu och tar en dag i taget för att komma ifatt i alla kurser. Jag gör mitt bästa just nu, men det kanske itne räcker till. Men jag hoppas verkligen på det bästa.
När jag varit hemma har jag känt mig så otroligt konstig, varit helt tom, bokstavligen som ett tomt skal.
Jag var varken hungrig, törstig, röksugen, eller pigg på någonting. Jag åt för att annars skulle jag hamna i samma förjävliga situation som förut och drack gjorde jag väl itne så mkt och rökte gjorde jag nog för att det är någonting jag gör varje dag. det är som en vardagsrutin. Vakna upp, gå ut på balkongen och tända en cigg osv.
Men det skumma var att jag varken kände mig glad, saknad eller ånger över huvudtaget. Jag var heelt känslofri, om man nu kan vara det. Det fanns två känslor som tog övertaget totalt, rädsla och sorg. Mest rädsla, sorgen fastnade som en stor klump i halsen och jag ville bara gråta ut, men kunde inte få ut en enda droppe ur ögonen vilket gjorde klumpen i halsen ännu större. Det var som om tiden stannade, det fanns ingen dåtid och framför allt ingen framtid allt som fanns det var nuet om ens det. Jag kände mig så okänslig och kall. ingen värme överhuvudtaget. Jag kunde inte ens le.
Snacka om känslomässigt utmattad. Som sagt, började skolan igen och fick träffa lite vänner så nu känner jag mig inte lika tom längre, men det fattas fortfarande någonting men har inte en aning om vad.
Skulle helst bara vilja försvinna ett tag och börja om på nytt, glömma alla misstag, och slippa all ånger som ligger och skaver inom en. Det skulle vara nice haha!
Har inte varit i Kungsängen på ett tag, eller har typ slutat vara här helt. Varför vet jag inte, det är nog för att jag vill slippa tänka och se framåt och umgås med folk som får mig på bra humör. Jag gillar det, för när jag är hemma så sitter jag ändå bara vid datorn eller så ligger jag i sängen och grubblar om alla mina emoproblem haha!
Men nu ska jag försöka tänka posetivt, och se allt från den ljusa sidan (:
Lika bra, annars börjar jag väl skära mig i armarna och sitter och kramas kudden för att få lite kärlek.. BAHAHAHAHA, det skulle nog vara lite tragiskt.
Men nu ska jag nog börja plugga lite eller något sådant!
På återseende!
/B
Ska börja ta tag i skolan nu efter att ha varit sjukskriven i 4 veckor, inte alla som får det, fast jag har ju iofs mina orsaker vilket jag önskade att jag inte hade! Vill bara glömma det som hände framförallt spola tillbaka tiden och gjort annorlunda.
Som tex. inte gått ut dom dära gångerna då allt hände. Fattar inte varför jag inte lyssnade på mig själv, hade skumma känslor av att någonting skulle hända vilket det gjorde, och om jag känt efter min magkänsla skulle jag fan inte sitta fast i den här situationen! Men har iaf gått tillbaka till skolan nu och tar en dag i taget för att komma ifatt i alla kurser. Jag gör mitt bästa just nu, men det kanske itne räcker till. Men jag hoppas verkligen på det bästa.
När jag varit hemma har jag känt mig så otroligt konstig, varit helt tom, bokstavligen som ett tomt skal.
Jag var varken hungrig, törstig, röksugen, eller pigg på någonting. Jag åt för att annars skulle jag hamna i samma förjävliga situation som förut och drack gjorde jag väl itne så mkt och rökte gjorde jag nog för att det är någonting jag gör varje dag. det är som en vardagsrutin. Vakna upp, gå ut på balkongen och tända en cigg osv.
Men det skumma var att jag varken kände mig glad, saknad eller ånger över huvudtaget. Jag var heelt känslofri, om man nu kan vara det. Det fanns två känslor som tog övertaget totalt, rädsla och sorg. Mest rädsla, sorgen fastnade som en stor klump i halsen och jag ville bara gråta ut, men kunde inte få ut en enda droppe ur ögonen vilket gjorde klumpen i halsen ännu större. Det var som om tiden stannade, det fanns ingen dåtid och framför allt ingen framtid allt som fanns det var nuet om ens det. Jag kände mig så okänslig och kall. ingen värme överhuvudtaget. Jag kunde inte ens le.
Snacka om känslomässigt utmattad. Som sagt, började skolan igen och fick träffa lite vänner så nu känner jag mig inte lika tom längre, men det fattas fortfarande någonting men har inte en aning om vad.
Skulle helst bara vilja försvinna ett tag och börja om på nytt, glömma alla misstag, och slippa all ånger som ligger och skaver inom en. Det skulle vara nice haha!
Har inte varit i Kungsängen på ett tag, eller har typ slutat vara här helt. Varför vet jag inte, det är nog för att jag vill slippa tänka och se framåt och umgås med folk som får mig på bra humör. Jag gillar det, för när jag är hemma så sitter jag ändå bara vid datorn eller så ligger jag i sängen och grubblar om alla mina emoproblem haha!
Men nu ska jag försöka tänka posetivt, och se allt från den ljusa sidan (:
Lika bra, annars börjar jag väl skära mig i armarna och sitter och kramas kudden för att få lite kärlek.. BAHAHAHAHA, det skulle nog vara lite tragiskt.
Men nu ska jag nog börja plugga lite eller något sådant!
På återseende!
/B
Kommentarer
Trackback
