Tankar i allmänhet
Vaknade för en stund sedan, kändes skönt att få sova i min alldeles egna säng!
Rutinerna från sjukhuset sitter fortfarande kvar, det är iofs väldigt bra med rutiner.
Lyssnar på musik nu och det som kommer ur mina högtalare är låten ''No more lies'' med Iron maiden.
Känner mig ganska förändrad, inte till utseendet utan till personligheten, till tänkandet.
Har sett det mesta från ett helt annat perspektiv. Jag tror dock att det är väldigt bra, så jag ser min förändring väldigt possetiv. 10 dagar på sjukhuset och jag har träffat människor som haft det sjuukt mycket tuffare, och som är väldigt sjuka. Jag har sett andra människor från en annan sida, innan vet jag inte riktigt hur jag har sett på andra. Men det är verkligen helt förändrat. Jag ser en annans människas välmående på ett helt annat sätt. Och jag tror faktiskt att det kan vara nyttigt. Dels så har jag sett att hur en människa kan komma upp på fötter och vågar byta några ord från att bara vara sänliggandes, bara man säger ''God morgon'' eller ''Hur mår du idag?'' Det kan förändra en annans människas syn på hela verkligheten. Och att man kan göra så lite för någon men för den andra personen så kan det betyda - hopp, för livet.
Jag har märkt att jag bryr mig väldigt mycket om andra, och jag vill allas bästa. Och jag har blivit mer mottaglig för främmande människor. Så jag måste ju säga att jag känner mig inte så speciellt blyg längre - utan tvärtom. Jag har nog blivit mer social och det känns bra. Känns som om jag kan komma någonstans i livet, på det ''lilla'' jag har lärt mig dom senaste dagarna.
Och att jag har vänner som bryr sig, det är nu man märker vilka som står en närmast. Vilka som bryr sig.
Helt otroligt, jag känner mig lyckligt lottad!
Jag älskar er så obeskrivligt mycket!
Jag är tacksam för det jag har, det förflutna lägger jag bakom mig och jag börjar titta framåt - mot en ljusare framtid. Det kan verkligen bli något bra utav allt det här. Jag känner mig starkare än någonsin. Jag känner mig älskad som jag aldrig gjort förut. Jag har tagit förnuftet till fånga. Och jag tror att det här var vad jag behövde. Det som skulle öppna mina ögon för verkligheten.
Det är en process, kan vara en lång sådan. Men ju mer tiden går desto ljusare ser min framtid ut.
Och jag börjar kämpa, för mig själv.
Puss
/B
Rutinerna från sjukhuset sitter fortfarande kvar, det är iofs väldigt bra med rutiner.
Lyssnar på musik nu och det som kommer ur mina högtalare är låten ''No more lies'' med Iron maiden.
Känner mig ganska förändrad, inte till utseendet utan till personligheten, till tänkandet.
Har sett det mesta från ett helt annat perspektiv. Jag tror dock att det är väldigt bra, så jag ser min förändring väldigt possetiv. 10 dagar på sjukhuset och jag har träffat människor som haft det sjuukt mycket tuffare, och som är väldigt sjuka. Jag har sett andra människor från en annan sida, innan vet jag inte riktigt hur jag har sett på andra. Men det är verkligen helt förändrat. Jag ser en annans människas välmående på ett helt annat sätt. Och jag tror faktiskt att det kan vara nyttigt. Dels så har jag sett att hur en människa kan komma upp på fötter och vågar byta några ord från att bara vara sänliggandes, bara man säger ''God morgon'' eller ''Hur mår du idag?'' Det kan förändra en annans människas syn på hela verkligheten. Och att man kan göra så lite för någon men för den andra personen så kan det betyda - hopp, för livet.
Jag har märkt att jag bryr mig väldigt mycket om andra, och jag vill allas bästa. Och jag har blivit mer mottaglig för främmande människor. Så jag måste ju säga att jag känner mig inte så speciellt blyg längre - utan tvärtom. Jag har nog blivit mer social och det känns bra. Känns som om jag kan komma någonstans i livet, på det ''lilla'' jag har lärt mig dom senaste dagarna.
Och att jag har vänner som bryr sig, det är nu man märker vilka som står en närmast. Vilka som bryr sig.
Helt otroligt, jag känner mig lyckligt lottad!
Jag älskar er så obeskrivligt mycket!
Jag är tacksam för det jag har, det förflutna lägger jag bakom mig och jag börjar titta framåt - mot en ljusare framtid. Det kan verkligen bli något bra utav allt det här. Jag känner mig starkare än någonsin. Jag känner mig älskad som jag aldrig gjort förut. Jag har tagit förnuftet till fånga. Och jag tror att det här var vad jag behövde. Det som skulle öppna mina ögon för verkligheten.
Det är en process, kan vara en lång sådan. Men ju mer tiden går desto ljusare ser min framtid ut.
Och jag börjar kämpa, för mig själv.
Puss
/B
Kommentarer
Trackback
