Tryin' to find the way out.
Att känna sig mer levande än någonsin, att känna glädjen till livet.
Vart har allt tagit vägen?
Jag måste ta tag i skiten nu, men jag har inte en jävla aning om hur jag ska göra!
Tiden börjar ta slut, och det börjar bli stressigt. Om jag inte fixar det här är det fan slutet, jag vet inte hur jag ska klara det. Har redan tappat hoppet, knappt så jag orkar bry mig om skiten längre. Men helvete vad jag måste börja ta ansvar, jag måste börja någonvart. Lätt? Nej, verkligen inte. Svårt utav bara helvete. Nu är det dags att förändra situationen! Oj vad många gånger jag har sagt det, men har nog aldrig kommit någon vart. Men jag kan inte hålla på såhär.
Varför känner jag såhär ;S? Jag vet ju inte ens det, jag vill känna så som jag gjorde förut. Hoppet, lyckan, kärleken.. Goosh.
Näe! Prestationsångest suger... Jag kommer bli så otroligt besviken på mig själv om jag itne klarar av det.
Nu undrar säkert ni vad det är jag ska klara av.. Haha jo, det är så simpelt som att klara av att gå idare i skolan, en utav mina drömmar är att ta studenten, att få springa ut och vara så förjävla lycklig att jag klarade av utmaningen. För mig är det en utmaning att gå gymnasiet, att varje dag försöka göra sitt bästa, att varje dag lära sig nya saker. Jag ska fan i mig vara den första i familjen som tarbstudenten! Det har jag bestämt mig för, och om jag åker ut nu är det nog itne bara jag som blir besviken. Jag ska klara av det, och det är ju inte så jävla svårt egentligen. Det är bara det att jag beblandar privata problem med skolans problem. Jag försöker skilja allt, att dela in det i två ''delar'' men det går ju inte, vart jag än går så blir jag förföljd av det som jag itne vill veta av. Börjar bli tokig på det, och ju mer jag tänker på att jag inte kommer klara av gymnasiet, och bli kickad, eller få gå om blir det bara svårare. Jag gör det svårare än vad det egentligen är. Tänk om jag kunde få börja om från början och bara göra allt i rätt ordning. Nu gifflar blir det förändring! Åh vad jag hoppas, hoppas och hoppas!! Efter regn kommer det alltid solsken. Hoppas det gäller mig också.
Vart har allt tagit vägen?
Jag måste ta tag i skiten nu, men jag har inte en jävla aning om hur jag ska göra!
Tiden börjar ta slut, och det börjar bli stressigt. Om jag inte fixar det här är det fan slutet, jag vet inte hur jag ska klara det. Har redan tappat hoppet, knappt så jag orkar bry mig om skiten längre. Men helvete vad jag måste börja ta ansvar, jag måste börja någonvart. Lätt? Nej, verkligen inte. Svårt utav bara helvete. Nu är det dags att förändra situationen! Oj vad många gånger jag har sagt det, men har nog aldrig kommit någon vart. Men jag kan inte hålla på såhär.
Varför känner jag såhär ;S? Jag vet ju inte ens det, jag vill känna så som jag gjorde förut. Hoppet, lyckan, kärleken.. Goosh.
Näe! Prestationsångest suger... Jag kommer bli så otroligt besviken på mig själv om jag itne klarar av det.
Nu undrar säkert ni vad det är jag ska klara av.. Haha jo, det är så simpelt som att klara av att gå idare i skolan, en utav mina drömmar är att ta studenten, att få springa ut och vara så förjävla lycklig att jag klarade av utmaningen. För mig är det en utmaning att gå gymnasiet, att varje dag försöka göra sitt bästa, att varje dag lära sig nya saker. Jag ska fan i mig vara den första i familjen som tarbstudenten! Det har jag bestämt mig för, och om jag åker ut nu är det nog itne bara jag som blir besviken. Jag ska klara av det, och det är ju inte så jävla svårt egentligen. Det är bara det att jag beblandar privata problem med skolans problem. Jag försöker skilja allt, att dela in det i två ''delar'' men det går ju inte, vart jag än går så blir jag förföljd av det som jag itne vill veta av. Börjar bli tokig på det, och ju mer jag tänker på att jag inte kommer klara av gymnasiet, och bli kickad, eller få gå om blir det bara svårare. Jag gör det svårare än vad det egentligen är. Tänk om jag kunde få börja om från början och bara göra allt i rätt ordning. Nu gifflar blir det förändring! Åh vad jag hoppas, hoppas och hoppas!! Efter regn kommer det alltid solsken. Hoppas det gäller mig också.
Kommentarer
Trackback
