Hat då, kärlek nu.

Jo, nu är det ju så att jag sitter hemma med Jamielee och det är ganska oväntat. Ni som inte vet ni vet ju inte, men ni som känner oss båda vet ju vad vi tyckt om varandra innan! Haha

Jo det började med att jag träffade Jamielee för nått år sedan och då varken tyckte eller tänkte jag inte så speciellt mycket om henne. Men efter några månader så fick jag höra lite skvaller (man ska oftast inte gå efter det) och jag började hysa lite agg mot den här bruden.
efter ett tag när jag ignorerat bruden i mitt liv fick jag höra ännu mer rykten och skvaller och jag började totalHATA henne, utan någon fast grund. Jag fick höra saker någon vän hade sagt om henne som hade sagt till en annan vän osv, ja ni förstår. En massa bull helt enkelt. Vi båda hatade nog varandra lika mycket skulle jag kunna tro, tills vi träffades på en fest.
Jag var skit förbannad och ville bara slänga ut henne ur lägenheten, men lite skam i kroppen har jag och försökte bara gilla läget med mina homies. Jag och Jamie hamnade på balkongen... ensamma, vi båda skulle röka.
Det var en lång tystnad och ingen sa ett ljud.. tills Jamie öppnar käften och började prata med mig. Det jag tänkte då var mest ''Vad vill du? Kan du hålla käften?'' Men efter någon minut kom jag på att vi har hatat varandra av konstiga skäl, nämligen inga skäl över huvudtaget?

vi pratade om olika händelser som vi hade missförstått varandra på och det var ganska kul att sitta ner och prata med den här tjejen, för hon var ju skit trevlig!

Det slutade med att vi sa förlåt till varandra, och sen var allt lugnt. Folk blev hämpnade och lite smått irriterade över att vi blivit vänner. Jag sket fullständigt i vad folk tyckte och tänkte och fortsatte festa som om ingenting hade hänt från allra första början!

Men nu sitter jag och Jamie här hos mig idag och har pratat allt möjligt skit om världen runt omkring oss och vi har både skrattat och gråtit.. och hunnit gömma ''oss'' under skrivbordet!
Det har varit väldigt trevligt, och jag hoppas att det fortsätter på samma bana som det gör nu!

Nu är allt frid och fröjd och jag HATAR att skriva blogg.


Kanske på återseende!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0