Somliga går faktiskt inte bara i trasiga skor.

Jag har nog kommit till en punkt i livet då jag förstått att jag måste ändra min livsstil.. För gott.
Jag har tänkt på det många många gånger men inte riktigt förstått att det är något som ska vara aktuellt just nu när jag bara är 17 år. Men med en spark i röven från en viss person har jag fattat att det är NU som mina beslut sätter sina spår in i min framtid. Och jag vill väl ha det bra ställt då, jag menar det vill väl ändå alla människor?
Att en utbildning är grymt viktigt nu för tiden så är det kanske dags att ta tag i skiten och göra mitt bästa i skolan, så jag kan få ett bra jobb. Men det är inte bara jobb allt hänger på, jag måste mogna till och hitta mig själv men också förstå att livet har så jävla mycket mer än bara fester osv. Tillslut vill jag även skaffa en familj och stadga mig, även om det inte är det som är viktigt just nu. Men en vacker dag så kommer det förhoppningsvis ske.

Att jag fått många chanser till livet är bara patetiskt. Att jag inte har fattat tidigare att livet inte bara är en lek?
Tredje gången gilt, och nu jävla anama, nu ska det ske förändringar. Det kommer att bli riktigt tufft, men med rätt person vid min sida kan jag klara av allt!

Abropå rätt person vid min sida...
Jag har aldrig i hela mitt liv träffat någon mer underbar människa än Mathias. Hur orkar du? Hur kan du?
Kalla mig skum, eller vad fan ni vill men jag älskar faktiskt honom för den han är! Måste få det sagt någon gång.
  • Omtänksam
  • Osjälvisk
  • Vill andras bästa
  • Snäll
  • Positiv inställning till livet
  • Har drömmar och fullföljer dom
  • Kreativ
  • Bra lyssnare
  • Ärlig
  • Generös
  • Pålitlig
  • Smart
  • Delar med sig
  • Rädd om det han håller kärt
  • Rolig
  • Lojal
  • Gullig
  • Romantisk
  • Snygg/sexig Mohahaha =)
Det var bara en del utav allt, hur ofta hittar man en sådan kille?
JAG GJORDE DET! Men iaf, det blir ett stopp för alla någon gång, och vi får nöja oss som vänner en tid framöver.


Har legat hemma i några dagar nu och tyckt synd om mig själv, men framför allt skämts arslet av mig. Har dock inte haft orken heller att varken prata eller träffa några vänner. Har försökt rensa hjärnan på allt möjligt skit och det har väl gått sådär, har fått lite quality time med mamma så vi har vart vaken under nätterna och pratat om allt mellan himmel och jord och även spelat kort och skrattat. Det har varit en lättnad och som en liten tillflykt från mitt egna jag.

Jag förstår egentligen inte ens varför jag skriver i bloggen?
Är det endast för att rensa hjärnan eller är det för att jag tycker att det är kul?
Jo, nog i helvete är det inte för att jag tycker att det är kul iaf.

Nu är det dags för en -jag-är-trött-på-att-skriva-blogg-cigg!

KANSKE
på återseende!

Jag vet också hur man gör. the last standing e

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0