Back to life
Igår sa jag hej då till Larssa, vi tillbringade dagen så bra som vi kunde. Ett varmt bad, skratt, minnen och djupa konversationer om tankar och livet. Det var längesen jag pratade med någon om sånt. Det var iofs bara Larssa jag pratade med om sånt. Men nu finns ju bloggen, och i princip ingen läser den, dock har jag inte direkt gått ut med att jag har en mohaha. Evil mastermind.
Igår när vi satt i bilen påväg till flygplatsen ville jag att vi aldrig skulle komma fram, jag ville bara åka så långt bort det bara gick. Jag satt där i Larssas famn och ville verkligen att tiden skulle stanna. Den gjorde aldrig det, och jag blev nästan arg. Jag ville inte säga hej då en gång till. Första gången tog det andan ur mig, det var bland det svåraste jag gjort i hela mitt liv. Och inte en andra gång, jag kunde knappt kolla honom i ögonen för jag visste att jag skulle bryta ihop. Jag saknar honom så mycket redan. I bilen påväg hem var det för det mesta tyst, mörkret hade lagt sig och det regnade. Jag satt och kollade ut genom rutan hela tiden och kunde inte få fram ett ord. Bara jag tänkte tanken på att öppna käften kom det tårar. Sen hörde jag bara en röst från framsätet ''Du deppar väl inte ihop där bak?'' Det var Larssas mamma, hon är riktigt snäll!
När hon sa det tänkte jag efter och jag kunde inte tillåta mig själv att gråta mer, jag bestämde mig för att åka till Rissne hem till en kompis och se film, vi var tre st och vi pratade lite tjejsnack och skrattade och planerade dessutom min 18 års dag på lördag. Det fick mig på andra tankar verkligen och TACK! det behövdes just då.
Jag kom hem vid halv 11 ungefär och på vägen hem från stationen ringde Älskade Cilla mig och fick mig på ännu bättre humör. Hon frågade hur det var med mig och att jag inte fick deppa ihop ännu en gång.
Jag skrattade endast till och svarade att det skulle jag absolut inte göra, för jag minsann ska ju fylla 18 på lördag och jag har inte tid med att deppa. Men precis när jag satt där och pratade med Cilla kom jag på mig själv att jag satt och åt glass.... direkt ur glasspaketet. Jag började as garva och det gjorde även min mamma och Cilla.
Jag menar hur mycket deppmode blir det inte? Jag kom att tänka på typiska tjejfilmer, när någon blir dumpad och sitter och tröstar sig själv med att äta glass... direkt ur glasspaketet.
Det händer aldrig mig att jag äter glass ur paketet, förutom om jag är deprimerad eller ledsen över någonting.
Jag såg det hela som komiskt och det fick mig att fundera på om jag känner mig glad är jag omedvetet deprimerad då? Kan man vara det överhuvudtaget?
Sedan fick jag ännu ett samtal av någon som hade lite problem med sin flickvän. Jag kände mig behövd och det fick mig att känna förtroende för mig själv. Och direkt efter det samtalet så fick jag ännu ett samtal av en Hypad Tove som hade planerat hela min födelsedag. Det kommer bli galet!
En dag som började underbart och kunde slutat med en ledsen Bella, slutade med en glad Bella!
Jag älskar er alla! Och Mr. ML du vet att jag alltid kommer älska dig oavsett vad som händer. Och att varken du eller jag ville att det skulle sluta såhär, var det ju ändå ett måste. Men vår tid kommer den också. Jag lovar.
Love Bella!
Igår när vi satt i bilen påväg till flygplatsen ville jag att vi aldrig skulle komma fram, jag ville bara åka så långt bort det bara gick. Jag satt där i Larssas famn och ville verkligen att tiden skulle stanna. Den gjorde aldrig det, och jag blev nästan arg. Jag ville inte säga hej då en gång till. Första gången tog det andan ur mig, det var bland det svåraste jag gjort i hela mitt liv. Och inte en andra gång, jag kunde knappt kolla honom i ögonen för jag visste att jag skulle bryta ihop. Jag saknar honom så mycket redan. I bilen påväg hem var det för det mesta tyst, mörkret hade lagt sig och det regnade. Jag satt och kollade ut genom rutan hela tiden och kunde inte få fram ett ord. Bara jag tänkte tanken på att öppna käften kom det tårar. Sen hörde jag bara en röst från framsätet ''Du deppar väl inte ihop där bak?'' Det var Larssas mamma, hon är riktigt snäll!
När hon sa det tänkte jag efter och jag kunde inte tillåta mig själv att gråta mer, jag bestämde mig för att åka till Rissne hem till en kompis och se film, vi var tre st och vi pratade lite tjejsnack och skrattade och planerade dessutom min 18 års dag på lördag. Det fick mig på andra tankar verkligen och TACK! det behövdes just då.
Jag kom hem vid halv 11 ungefär och på vägen hem från stationen ringde Älskade Cilla mig och fick mig på ännu bättre humör. Hon frågade hur det var med mig och att jag inte fick deppa ihop ännu en gång.
Jag skrattade endast till och svarade att det skulle jag absolut inte göra, för jag minsann ska ju fylla 18 på lördag och jag har inte tid med att deppa. Men precis när jag satt där och pratade med Cilla kom jag på mig själv att jag satt och åt glass.... direkt ur glasspaketet. Jag började as garva och det gjorde även min mamma och Cilla.
Jag menar hur mycket deppmode blir det inte? Jag kom att tänka på typiska tjejfilmer, när någon blir dumpad och sitter och tröstar sig själv med att äta glass... direkt ur glasspaketet.
Det händer aldrig mig att jag äter glass ur paketet, förutom om jag är deprimerad eller ledsen över någonting.
Jag såg det hela som komiskt och det fick mig att fundera på om jag känner mig glad är jag omedvetet deprimerad då? Kan man vara det överhuvudtaget?
Sedan fick jag ännu ett samtal av någon som hade lite problem med sin flickvän. Jag kände mig behövd och det fick mig att känna förtroende för mig själv. Och direkt efter det samtalet så fick jag ännu ett samtal av en Hypad Tove som hade planerat hela min födelsedag. Det kommer bli galet!
En dag som började underbart och kunde slutat med en ledsen Bella, slutade med en glad Bella!
Jag älskar er alla! Och Mr. ML du vet att jag alltid kommer älska dig oavsett vad som händer. Och att varken du eller jag ville att det skulle sluta såhär, var det ju ändå ett måste. Men vår tid kommer den också. Jag lovar.
Love Bella!
Kommentarer
Trackback
