wowawiiwa

Nu sitter jag i mitt mörka rum och funderar, mest i största allmänhet liksom.
Jag har egentligen inget vettigt att skriva, men jag har inte så mycket annat för mig så.

Jag saknar tiden som var ''back in the days'', och jag blir faktiskt lite för sentimental..
Men allt var så himla bra då, och jag skulle kunna göra vad som helst för att det ska bli så igen.
Det är så mycket jag saknar, och en del av det kommer aldrig bli sig ilkt igen.
Det gör ont inom mig när jag tänker på det. Men det har gått 8 månader snart sen jag flyttade och det
är väldigt mycket som har förändrats.
Förändring är bra, sägs det, men nu vet jag inte riktigt om jag kan hålla med om det..
Känslor har förändrats, tankar har förändrats, människor har förändrats.. Jag har förändrats..
Men innerts inne är jag nog ändå samma person, med samma tankar med samma känslor, som förut..
Egentligen står jag kvar på samma ställe som för 8 månader sen, men ändå inte..
Jag har nog lärt mig lite mer, som att inte ta någon skit tex, och att alla människor
är olika, och att man inte kan förändra sig på andra människors begäran..
Jag försöker vara mig själv och inte tänka på vad andra tycker om mig, jag vill inte vara någon som jag egentligen inte är.

Men det är inte alltid det är så lätt.. Men jag försöker att inte ta det så hårt.
Allt jag vill är att hitta min rätta plats här i världen, och jag tror att jag har hittat den, men den är inte i Kungsängen!

Varför ska allt vara så kompliderat hela tiden?
Varför ska det vara så svårt att förstå?
Varför, måste jag låtsas som om inget har hänt,
eller att jag inte bryr mig längre?

Besluten vi väljer under livets gång har en stor påverkan framöver i livet.. Det har jag verkligen märkt nu..
Ett litet ''Nej'' kan förändra så mycket, eller en enda handling, kan förstöra en vacker vänskap, eller ett förhållande.
Jag har gjort så många misstag som jag vill ha ogjorda.. men man lär sig av sina misstag sägs det
- ''Det sägs att man lär sig utav sina misstag, men jag har lärt mig för mycket''

Det är typ så det känns för mig, lite smått irriterande..
Och en annan sak jag har funderat över är att jag tror att jag kommer att bli sjuk..
Men jag vet inte om det kommer att bli allvarligt, men det är jobbigt..
Och just nu när det känns så här så vill jag verkligen bara kunna glömma det, som jag gjorde förr..
Då var det nästan alltid så att någon ringde och typ ''Följ med, det blir kul'' eller ''Kom hit, va ska göra det''
Var alltid hemma hos Anna och hon brukade laga mat och vi chillade på hennes balkong..
Hos Mia var det alltid kul, vi bakade, lagade mat, lyssnade på musik, kollade på film, sprang runt i hennes trädgård som ett par dårar.

Jag saknar den tiden!

Det jag ville komma fram till är att även om jag flyttar tillbaka, till människorna som jag hade det så kul med
Så kommer det inte vara detsamma som förut. För att vi förändras så pass mycket på 12 månader!
Men det kan förändras till både det bättre och det sämre, så jag hoppas att det blir som förut fast ännu bättre.

Men om det blir till det sämre vilket jag inte tror, så har jag gjort mitt största misstag någonsin när jag öppnade käften och sa ''Nej'' för 8 månader sen!