AAAAAAAAAAAH!
VET INTE OM JAG SKA SKRATTA ELLER GRÅTA!!!!
Igår när jag var hemma hos Mathias familj och åt middag och diskuterade lite allt möjligt så plingade det på dörren. då kom Mathias in där och typ ''shaa hur e läget?''
Det var han som ordnade våran ''filmkväll'' och han hade fått hela familjen samlad och mig och för att sedan överaska oss alla med ett besök. Jag kunde varken andas, prata eller stå på ca 15 min. Hjärtat slog så hårt att jag trodde jag skulle dö... Helt sjuukt.
dock har jag fått veta en del tråkigheter, men även en del bra. Och jag tror jag kommer bryta ihop.
Jag klarar inte av det här.
Igår när jag var hemma hos Mathias familj och åt middag och diskuterade lite allt möjligt så plingade det på dörren. då kom Mathias in där och typ ''shaa hur e läget?''
Det var han som ordnade våran ''filmkväll'' och han hade fått hela familjen samlad och mig och för att sedan överaska oss alla med ett besök. Jag kunde varken andas, prata eller stå på ca 15 min. Hjärtat slog så hårt att jag trodde jag skulle dö... Helt sjuukt.
dock har jag fått veta en del tråkigheter, men även en del bra. Och jag tror jag kommer bryta ihop.
Jag klarar inte av det här.
Äkta kärlek?
Jag saknar Min älskling jätte mycket, idag ska jag hem till Mathias familj för att käka middag och umgås och se på film osv. Det ska bli trevligt (=
Dom senaste dygnen har varit pain in the ass,
eller den senaste veckan över huvudtaget.
Nu har jag och Larssa varit ifrån varandra
38 dagar.
Man kan också säga att vi varit borta från varandra
912 timmar.
Eller
54720 minuter.
Eller varför inte
3283200 sekunder.
Det spelar ingen roll, det är en lång tid. För lång tid.
Från att i princip bo ihop till att vara flera hundramil ifrån varandra och att bara få en kram finns inte.
Från att åka en resa på ca 20 min för att ses till en flygresa på vadå, 11? timmar?
Kanske inte den bästa bilden på oss, men den får duga!
Det känns riktigt tungt just nu.
Jag älskar dig Mathias.
Dom senaste dygnen har varit pain in the ass,
eller den senaste veckan över huvudtaget.
Nu har jag och Larssa varit ifrån varandra
38 dagar.
Man kan också säga att vi varit borta från varandra
912 timmar.
Eller
54720 minuter.
Eller varför inte
3283200 sekunder.
Det spelar ingen roll, det är en lång tid. För lång tid.
Från att i princip bo ihop till att vara flera hundramil ifrån varandra och att bara få en kram finns inte.
Från att åka en resa på ca 20 min för att ses till en flygresa på vadå, 11? timmar?
Kanske inte den bästa bilden på oss, men den får duga!
Det känns riktigt tungt just nu.
Jag älskar dig Mathias.
M J Ä D!
Igår tillbringade jag kvällen på Råsunda stadion för att fira AIK. Det var helt underbart! Så otroligt vackert!
Sitter just nu hemma bara och tar det lugnt, hoppas på att Larssa loggar in snart. Har inte direkt pratat med honom sen i törsdags. och idag är det Tisdag. Jag saknar att prata med min lilla plutt! (:
Ska plugga idag också, har en del att ta igen med tanke på att jag legat sjuk i svininfluensan i ett par veckor! Usch, men nu måste jag rusa.
Puss
Sitter just nu hemma bara och tar det lugnt, hoppas på att Larssa loggar in snart. Har inte direkt pratat med honom sen i törsdags. och idag är det Tisdag. Jag saknar att prata med min lilla plutt! (:
Ska plugga idag också, har en del att ta igen med tanke på att jag legat sjuk i svininfluensan i ett par veckor! Usch, men nu måste jag rusa.
Puss
AIK - SVENSKA MÄSTAR 2LAX9!!!
Nu är det så att AIK har vunnit SM guld, och livet känns så underbart just nu!
BLACK CELEBRATION PÅ RÅSUNDA IKVÄLL 19.00 BE THERE, Fira Aik spelarna, tränare, ledare ALLT!
Det kommer blir MASTRODONTISKT!
BLOGG EMO!?
Just nu sitter jag framför datorn och lyssnar på lite musik. Känner mig lite deppig idag.
Eller det gör jag oftast varje gång jag är hemma ensam.
Jag vet inte riktigt hur, eller vad jag ska göra med den situation jag är i just nu.
Personen jag älskar av hela mitt hjärta befinner sig halvvägs på andra sidan jordklotet.
Han har varit borta i 33? dagar och jag saknar honom sjukt mycket.
I början kändes det riktigt omöjligt att jag utav alla människor skulle klara mig igenom det här. Men nu har jag börjat fundera. Jag har slutat gråta i alla fall, dock är det nog för att det inte finns några tårar kvar.
Jag tror att jag försöker stänga det mesta ute just nu, och något som skulle kännas riktigt bra var om jag kunde ställa mig på en bergstopp och bara skrika ut ALLT, skrika ut alla känslor, jag skulle vilja stå och sparka och slå i luften. Jag vet inte vad.. Jag har så mycket som vill komma ut men som är helt omöjligt att få ut.
När jag håller allt inom mig en längre tid, det har nämligen hänt förut, så blir jag till slut helt känslolös.
Sist blev jag helt iskall, sket fullständigt i om jag sårade någon, eller om jag gjorde någon förbannad eller glad.
En riktig bitch verkligen, och jag är väl rädd att det händer igen. Det blir som en stor sköld.
Hm... deprimerande.
WTF! Varje gång jag skriver i bloggen blir jag helt plötsligt ett jävla emo.
Jag som annars alltid springer runt och är cepe glad och älskar allt och alla och vill alltid ställa upp för vännerna och jag som älskar att bjuda på mig själv. Men när det komemr till blogghelvetet så blir jag emo -.-' HAH bloggemo! Hm. sjukt, jag borde nog låta bli bloggen ett tag annars blir jag väl emo på hel tid, och det vill vi ju inte ;) Mohahaha.
Var på halloween fest i Lördags, slänger upp en bild!
Eller det gör jag oftast varje gång jag är hemma ensam.
Jag vet inte riktigt hur, eller vad jag ska göra med den situation jag är i just nu.
Personen jag älskar av hela mitt hjärta befinner sig halvvägs på andra sidan jordklotet.
Han har varit borta i 33? dagar och jag saknar honom sjukt mycket.
I början kändes det riktigt omöjligt att jag utav alla människor skulle klara mig igenom det här. Men nu har jag börjat fundera. Jag har slutat gråta i alla fall, dock är det nog för att det inte finns några tårar kvar.
Jag tror att jag försöker stänga det mesta ute just nu, och något som skulle kännas riktigt bra var om jag kunde ställa mig på en bergstopp och bara skrika ut ALLT, skrika ut alla känslor, jag skulle vilja stå och sparka och slå i luften. Jag vet inte vad.. Jag har så mycket som vill komma ut men som är helt omöjligt att få ut.
När jag håller allt inom mig en längre tid, det har nämligen hänt förut, så blir jag till slut helt känslolös.
Sist blev jag helt iskall, sket fullständigt i om jag sårade någon, eller om jag gjorde någon förbannad eller glad.
En riktig bitch verkligen, och jag är väl rädd att det händer igen. Det blir som en stor sköld.
Hm... deprimerande.
WTF! Varje gång jag skriver i bloggen blir jag helt plötsligt ett jävla emo.
Jag som annars alltid springer runt och är cepe glad och älskar allt och alla och vill alltid ställa upp för vännerna och jag som älskar att bjuda på mig själv. Men när det komemr till blogghelvetet så blir jag emo -.-' HAH bloggemo! Hm. sjukt, jag borde nog låta bli bloggen ett tag annars blir jag väl emo på hel tid, och det vill vi ju inte ;) Mohahaha.
Var på halloween fest i Lördags, slänger upp en bild!
Puss!
Sjukling
Hej igen.
Har varit sjuk i lite mer än 2 veckor nu, helt otroligt!
Önskar att jag kunde bli frisk så jag kan gå ut och träffa kompisarna igen!
I fredags vaknade jag upp med skyhög feber, funderade på att åka till sjukhuset men så blev det inte.
Åkte istället till en öppen akutmottagning idag där jag fick träffa en läkare och ta blodprov och prov från halsen.
Halsprovet var helt godkänt, dessvärre var inte blodprovet det och jag har väl det som alla fruktar - Svininfluensan.
Halleluja! snart kan jag vara stolt överlevare utav den hemska sjukdomen -Svininfluensan- Raaawr!
Haha, läkaren såg inte allt för glad ut och bad mig åka till akuten så fort läget försämdrades med mig.
Så just nu hoppas jag att det håller i sig och inte alls blir sämre, för jag har ju ändå lov och jag hoppas att Gud inte vill ta det ifrån mig!
Pratade med min älskling idag, och jag saknar honom jätte mycket!
Han är så underbar (:
Jag blir fortfarande lika nervös och känner samma pirr i kroppen när jag pratar med honom.
Nu är det ju faktiskt så, att när Larssa flyttade utomlands så tog det ett tag innan jag ville gå utanför dörren.
Men när jag väl gjorde det så var jag i Jakobsberg och då tyckte jag att eftersom jag hade varit så duktig och det var så synd om mig så förtjänade jag en ny tröja, ny foundation och ögonbrynsfärg.
Sedan idag har jag också tyckt synd om mig själv för jag har ju varit så sjuk så jätte länge, så jag bestämde mig för att jag var värd lite nytt... igen.
Gick in på Nelly.com och beställde mig ett par sjukt snygga jeans, och en klänning.
Fast fan minns inte om jag tog med klänningen. :O
Ah freaak. ;(
Det var ganska billigt och nu när jag blir frisk hoppas jag, tänkte jag unna mig liiiite mer accosearer och lite nya plagg och skor kanske (=
slänger in en happybellabild
Har varit sjuk i lite mer än 2 veckor nu, helt otroligt!
Önskar att jag kunde bli frisk så jag kan gå ut och träffa kompisarna igen!
I fredags vaknade jag upp med skyhög feber, funderade på att åka till sjukhuset men så blev det inte.
Åkte istället till en öppen akutmottagning idag där jag fick träffa en läkare och ta blodprov och prov från halsen.
Halsprovet var helt godkänt, dessvärre var inte blodprovet det och jag har väl det som alla fruktar - Svininfluensan.
Halleluja! snart kan jag vara stolt överlevare utav den hemska sjukdomen -Svininfluensan- Raaawr!
Haha, läkaren såg inte allt för glad ut och bad mig åka till akuten så fort läget försämdrades med mig.
Så just nu hoppas jag att det håller i sig och inte alls blir sämre, för jag har ju ändå lov och jag hoppas att Gud inte vill ta det ifrån mig!
Pratade med min älskling idag, och jag saknar honom jätte mycket!
Han är så underbar (:
Jag blir fortfarande lika nervös och känner samma pirr i kroppen när jag pratar med honom.
Nu är det ju faktiskt så, att när Larssa flyttade utomlands så tog det ett tag innan jag ville gå utanför dörren.
Men när jag väl gjorde det så var jag i Jakobsberg och då tyckte jag att eftersom jag hade varit så duktig och det var så synd om mig så förtjänade jag en ny tröja, ny foundation och ögonbrynsfärg.
Sedan idag har jag också tyckt synd om mig själv för jag har ju varit så sjuk så jätte länge, så jag bestämde mig för att jag var värd lite nytt... igen.
Gick in på Nelly.com och beställde mig ett par sjukt snygga jeans, och en klänning.
Fast fan minns inte om jag tog med klänningen. :O
Ah freaak. ;(
Det var ganska billigt och nu när jag blir frisk hoppas jag, tänkte jag unna mig liiiite mer accosearer och lite nya plagg och skor kanske (=
slänger in en happybellabild
En ny dag
Sitter nu framför datorn med en kopp kaffe och lyssnar på lite gammal musik som ofta spelades i våras och i början utav sommaren.
Jag tycker att sommaren är på tok för kort, och jag tycker även att svenska folket är värd mer sol och värme!
Sverige borde förvandlas till ett varmt exotiskt land, precis som Grekland tex. Heta nattklubbar, sjukt fina stränder, mycke turister, palmer, VARM sol och INGET regn och INGEN kyla! Tror jag är född i fel land. Om mamma bara hade stannat nån månad längre i Chile (hon bodde där med mina bröder precis innan jag föddes) då hade jag fått vara född i ett varmt och mycket kulturelt land. Åh så underbart.
Jag tror inte att jag är ensam om att den gråa himlen och den kalla luften som susar genom stockholm gör mig deprimerad. Den gråa vardagen ger mig huvudvärk, och jag kan inte ens vänta tills sommaren är här igen! Lite lång väntan med tanke på att den precis tog slut. Men jag har varit med om 17 sommrar och jag har klarat av väntan så många gånger så jag tror inte att jag dör av att vänta en gång till på att sommaren ska komma.
I dag är det den 21 Oktober, och det har redan snöat på ett antal ställen i sverige, USCH!
Antigen ska det vara sommar eller så ska det var en riktig vinter med mycket snö! inget mitt emellan.
Tänk er sjukt mycket snö, och att stå högst uppe på en skidbacke.
Se utsikten över berg och dalar, känna solen värma i ansiktet. Sen bara ta på sig snowboarden och bara glida ner bland träden, känna pudersnön skvätta upp över kroppen. ÅH så underbart!
Det är väl det jag älskar mest med vintern. Hm..
Nog pratat om längtan och tillbaka till verkligheten. Jag ska nog träffa Jonas idag, vi skulle ses igår men jag mådde inte allt för bra för att åka in till staden, jag somnade i sängen redan vid halv 8 men mamma väckte mig då jag hade telefon. I alla fall så bestämde vi att vi skulle ses idag istället, skönt att få träffa någon polare.
Om jag ska vara ärlig så har jag väl inte riktigt träffat kompisar sen Larssa åkte utomlands. Förutom att jag åkt fram och tillbaka till skolan så har jag åkt från Kungsängen EN enda gång, och då tog jag en fika med Tove och sedan träffade vi Iza. Jag vill flytta från Kungsängen, finns inget att göra här, känner typ ingen här heller fast jag bott här i 2½ år. Fast jag har ju alltid umgåtts med folk från stan, och sundbyberg området osv. Jag trivs bra med dom (:
Mina päron vill flytta från Kungsängen också, fast till Tibble så det blir ju ingen skillnad att skryta om, endast värre :S
Men iaf, jag hoppas på att jag ska kunna vara smart nog och duktig nog att jag snart kan få flytta till eget.
Det har varit mycket prat om det, och det är ju itne så att jag inte kan ta hand om mig själv och ta ansvar över en lägenhet. Utan det handlar bara om att jag måste skaffa ett jobb så jag kan försörja mig själv. Men jag går i skolan och jag har det redan ganska svårt med det så jag vet inte hur jag ska sköta skolan och jobb. Men jag håller på med en förändring gällande skolan, och snart så.. snart har jag styrt upp det mesta med det (: Då kommer allt bara att flyta på! Då ska jag nog börja med jobbletandet! WOHO (Y)
Det var allt för den här gången pusspuss!
Jag tycker att sommaren är på tok för kort, och jag tycker även att svenska folket är värd mer sol och värme!
Sverige borde förvandlas till ett varmt exotiskt land, precis som Grekland tex. Heta nattklubbar, sjukt fina stränder, mycke turister, palmer, VARM sol och INGET regn och INGEN kyla! Tror jag är född i fel land. Om mamma bara hade stannat nån månad längre i Chile (hon bodde där med mina bröder precis innan jag föddes) då hade jag fått vara född i ett varmt och mycket kulturelt land. Åh så underbart.
Jag tror inte att jag är ensam om att den gråa himlen och den kalla luften som susar genom stockholm gör mig deprimerad. Den gråa vardagen ger mig huvudvärk, och jag kan inte ens vänta tills sommaren är här igen! Lite lång väntan med tanke på att den precis tog slut. Men jag har varit med om 17 sommrar och jag har klarat av väntan så många gånger så jag tror inte att jag dör av att vänta en gång till på att sommaren ska komma.
I dag är det den 21 Oktober, och det har redan snöat på ett antal ställen i sverige, USCH!
Antigen ska det vara sommar eller så ska det var en riktig vinter med mycket snö! inget mitt emellan.
Tänk er sjukt mycket snö, och att stå högst uppe på en skidbacke.
Se utsikten över berg och dalar, känna solen värma i ansiktet. Sen bara ta på sig snowboarden och bara glida ner bland träden, känna pudersnön skvätta upp över kroppen. ÅH så underbart!
Det är väl det jag älskar mest med vintern. Hm..
Nog pratat om längtan och tillbaka till verkligheten. Jag ska nog träffa Jonas idag, vi skulle ses igår men jag mådde inte allt för bra för att åka in till staden, jag somnade i sängen redan vid halv 8 men mamma väckte mig då jag hade telefon. I alla fall så bestämde vi att vi skulle ses idag istället, skönt att få träffa någon polare.
Om jag ska vara ärlig så har jag väl inte riktigt träffat kompisar sen Larssa åkte utomlands. Förutom att jag åkt fram och tillbaka till skolan så har jag åkt från Kungsängen EN enda gång, och då tog jag en fika med Tove och sedan träffade vi Iza. Jag vill flytta från Kungsängen, finns inget att göra här, känner typ ingen här heller fast jag bott här i 2½ år. Fast jag har ju alltid umgåtts med folk från stan, och sundbyberg området osv. Jag trivs bra med dom (:
Mina päron vill flytta från Kungsängen också, fast till Tibble så det blir ju ingen skillnad att skryta om, endast värre :S
Men iaf, jag hoppas på att jag ska kunna vara smart nog och duktig nog att jag snart kan få flytta till eget.
Det har varit mycket prat om det, och det är ju itne så att jag inte kan ta hand om mig själv och ta ansvar över en lägenhet. Utan det handlar bara om att jag måste skaffa ett jobb så jag kan försörja mig själv. Men jag går i skolan och jag har det redan ganska svårt med det så jag vet inte hur jag ska sköta skolan och jobb. Men jag håller på med en förändring gällande skolan, och snart så.. snart har jag styrt upp det mesta med det (: Då kommer allt bara att flyta på! Då ska jag nog börja med jobbletandet! WOHO (Y)
Vill även säga Grattis till min älskling Jamielee som fyller år idag, grattis gumman jag hoppas du får en UNDERBAR födelsedag (L)
Det var allt för den här gången pusspuss!
20 dagar.
20 dagar har gått utan att jag fått krama om min älskling. Jag har fått höra honoms röst ca 4 gånger.
Vi pratar på msn var tredje dag ungefär. Jag skickade honom ett brev härom dagen, hoppas det kommer fram.
Det är svårt att helt plötsligt bara komma hem igen och leva på ensam som om inget har hänt, men i självaverket har jag bara slitits itu. Känns så ialla fall. Känner mig som en trasig människa. Jag vet inte hur jag ska kunna leva mitt liv, utan min andra halva. Jag har glömt bort hur jag levde, vad jag gjorde. Sist jag endast hade mig själv var ju fleera månader sen sist. Och det är väldigt påfrestande att ha det så här. Ångest, ensamhet, rädsla. Jag vet inte vad. Försöker hålla skenet uppe hela tiden, fungerar ibland. Just nu har jag misslyckats med det ganska stort.
Stort misslyckande... Jag försöker verkligen, men jag kan inte få MIN Larssa ur tankarna..
Larssa min Larssa, jag hoppas att vi ses någon vacker dag i november. Jag kan inte göra annat än att hoppas.
Jag vill ju se dig uppleva dina drömmar..
Men Larssa min Larssa, Jag älskar dig idag, imorgon och när du kommer hem. Du är mitt hjärta.
Vi pratar på msn var tredje dag ungefär. Jag skickade honom ett brev härom dagen, hoppas det kommer fram.
Det är svårt att helt plötsligt bara komma hem igen och leva på ensam som om inget har hänt, men i självaverket har jag bara slitits itu. Känns så ialla fall. Känner mig som en trasig människa. Jag vet inte hur jag ska kunna leva mitt liv, utan min andra halva. Jag har glömt bort hur jag levde, vad jag gjorde. Sist jag endast hade mig själv var ju fleera månader sen sist. Och det är väldigt påfrestande att ha det så här. Ångest, ensamhet, rädsla. Jag vet inte vad. Försöker hålla skenet uppe hela tiden, fungerar ibland. Just nu har jag misslyckats med det ganska stort.
Stort misslyckande... Jag försöker verkligen, men jag kan inte få MIN Larssa ur tankarna..
Larssa min Larssa, jag hoppas att vi ses någon vacker dag i november. Jag kan inte göra annat än att hoppas.
Jag vill ju se dig uppleva dina drömmar..
Men Larssa min Larssa, Jag älskar dig idag, imorgon och när du kommer hem. Du är mitt hjärta.
sömnlös natt
Jag har fortfarande inte gått och lagt mig från igår och nu är klockan 13.48, jag är inte ens trött..
Har varit så sjukt sentimental hela natten, det är jag dock fortfarande, men jag kan inte sluta tänka på min älskling.
Jag saknar honom så överdrivet mycket, hela natten tillbringade jag med musiken. Inte datorn, inte Tv:n, inte någon annan.. Helt ensam.. Satt endast i min dator stol och stirrade i kanske 20 min, sen flyttade jag mig mot sängen så jag inte fick så ont i röven. Resten utav natten satt jag bara där.. Skrev dock ett väldigt långt brev till Larssa.
Men annars var jag helt inne i mina egna tankar, det var skrämmande. När klockan var halv 7 på morgonen stod jag inte ut längre så då gick jag upp och gjorde mig lite kaffe och satt på en film, efter den såg jag ännu en till film.
Och efter det blev allt bara väldigt jobbigt igen. Det drygaste var att det var grinfilmer, så kunde inte sluta grina -.-'
Jag är väldigt känslig mot vissa filmer. Schh ;D Och dessutom tyckte jag synd om mig själv, och då är det tillåtet att grina till filmer. Det enda som fattades var glasspaketet.
Nu har jag precis pratat med Larssa på msn och han ska snart ringa upp mig.
Det är rätt konstigt hur en människa kan betyda så mycket för någon.
Hm, eller egentligen... jag älskar honom så det är ju inte så konstigt egentligen att han betyder mycket för mig... Hmm..
Nog med det!
Naeeej, det går inte! JAG SAKNAR HONOM, det är så tomt, och ensamt... Jag hatar nätterna då han inte sover brevid mig, det e kallt OCH läskigt! Jag e en sån person som inte riktigt kan sova ensam, om jag nu gör det sover jag med Tv:n på. Jappjappjaaapp! Och nu när jag bor hemma igen så längtar jag efter Larssa bara ännu mer.
Hur fan kan en familj som älskar en och ställer upp för en vara så jävla dryg?
Är det någon som kan ge mig ett svar? Fan det räcker med en Lycka-till-spark i röven så e jag nöjd!
Hatar när dom ställer frågor och börjar diskutera något skittråkigt ämne som kristendomen, eller varför inte bibeln? (Min familj är kristen som ni förstår)
Jag vill bli av med dom, alla är jätte jobbiga. dom springer runt i rummet och kommer och skriker ''Maten e klaaaaar'' och när man svarar att man inte är hungrig så kommer dom och skriker på en ännu en gång ''MATEEN E JU KLAAAAR SKA DU INTEEEE ÄTAAA? *himlande blinkande blick*''
Jag - MEN NEJ JAG ÄR INTE HUNGRIG SA JAG!
familjen - AHAA MEN SÄG DET DÅÅÅEE!!
Usch -.-' Och jag ska ju inte ljuga, det är ju skönt att ha dom här ibland, men jag flyttar hellre till något eget.
Oh oh, nu ringer Larssa... PAUS
Har inget mer att skriva
Har varit så sjukt sentimental hela natten, det är jag dock fortfarande, men jag kan inte sluta tänka på min älskling.
Jag saknar honom så överdrivet mycket, hela natten tillbringade jag med musiken. Inte datorn, inte Tv:n, inte någon annan.. Helt ensam.. Satt endast i min dator stol och stirrade i kanske 20 min, sen flyttade jag mig mot sängen så jag inte fick så ont i röven. Resten utav natten satt jag bara där.. Skrev dock ett väldigt långt brev till Larssa.
Men annars var jag helt inne i mina egna tankar, det var skrämmande. När klockan var halv 7 på morgonen stod jag inte ut längre så då gick jag upp och gjorde mig lite kaffe och satt på en film, efter den såg jag ännu en till film.
Och efter det blev allt bara väldigt jobbigt igen. Det drygaste var att det var grinfilmer, så kunde inte sluta grina -.-'
Jag är väldigt känslig mot vissa filmer. Schh ;D Och dessutom tyckte jag synd om mig själv, och då är det tillåtet att grina till filmer. Det enda som fattades var glasspaketet.
Nu har jag precis pratat med Larssa på msn och han ska snart ringa upp mig.
Det är rätt konstigt hur en människa kan betyda så mycket för någon.
Hm, eller egentligen... jag älskar honom så det är ju inte så konstigt egentligen att han betyder mycket för mig... Hmm..
Nog med det!
Naeeej, det går inte! JAG SAKNAR HONOM, det är så tomt, och ensamt... Jag hatar nätterna då han inte sover brevid mig, det e kallt OCH läskigt! Jag e en sån person som inte riktigt kan sova ensam, om jag nu gör det sover jag med Tv:n på. Jappjappjaaapp! Och nu när jag bor hemma igen så längtar jag efter Larssa bara ännu mer.
Hur fan kan en familj som älskar en och ställer upp för en vara så jävla dryg?
Är det någon som kan ge mig ett svar? Fan det räcker med en Lycka-till-spark i röven så e jag nöjd!
Hatar när dom ställer frågor och börjar diskutera något skittråkigt ämne som kristendomen, eller varför inte bibeln? (Min familj är kristen som ni förstår)
Jag vill bli av med dom, alla är jätte jobbiga. dom springer runt i rummet och kommer och skriker ''Maten e klaaaaar'' och när man svarar att man inte är hungrig så kommer dom och skriker på en ännu en gång ''MATEEN E JU KLAAAAR SKA DU INTEEEE ÄTAAA? *himlande blinkande blick*''
Jag - MEN NEJ JAG ÄR INTE HUNGRIG SA JAG!
familjen - AHAA MEN SÄG DET DÅÅÅEE!!
Usch -.-' Och jag ska ju inte ljuga, det är ju skönt att ha dom här ibland, men jag flyttar hellre till något eget.
Oh oh, nu ringer Larssa... PAUS
Har inget mer att skriva
00.14
Har tillbringat 1 timme med att skriva ett brev till Mathias nu. Det råkade bli 4 st A4 sidor..
Det blir kul att läsa sen, om han ens får det utav mig..
Jag ska vara ärlig. Jag vet inte om jag klarar av det här.
Det blir kul att läsa sen, om han ens får det utav mig..
Jag ska vara ärlig. Jag vet inte om jag klarar av det här.
13 Oktober 2009
Så, nu sitter jag här och skriver blogg... IGEN!
Kan sammanfatta läget lite snabbt:
Mathias har åkt i väg på sin Jorden runt resa för 2 veckor sedan, under tiden han fullföljer sina drömmar så
försöker jag att ta tag i skolan så gott jag kan.
Jag har också blivit jätte sjuk, tror det är svininfluensan (Y)
Har hostat sönder halsen, lungorna gör jätte ont och huvudet värker och är helt slut i kroppen.
Har dock inte fått i mig så mycket käk under tiden jag varit sjuk då jag bara mått illa utav det.
Men jag har proppat i mig lite sallad iaf! Lite nyttig får man ju vara.
Jag är också hemma mycket nu eftersom Mathias har åkt iväg så jag är ju inte med honom längre.
Känns väldigt tomt och ensamt. Men jag har inget val, jag är glad för hans skull!
Sen vet jag inte så mycket mer, i helgen har jag varit hos en tjejkompis och druckit lite vin och kollat på idol.
Och jag har även kollat på fotboll (Sverige-danmark) tillsammans med Mathias lillebror, väldigt trevligt!
Annars har jag bara legat i sängen och tyckt synd om mig själv, har så fruktansvärt ont i halsen och lungorna!
Nätterna är värst, o gud vet vad !
Nu vidare till något annat!
Sen Mathias åkte, har det varit väldigt mycket tårar och tankar som snurrat omkring.
I början mådde jag jätte dåligt utav att han hade åkt, MEN glöm inte fortfarande glad för hans skull.
Onsdag 30 September
Vaknade upp brevid Mathias, sista morgonen tillsammans. Han hade mycket han skulle fixa innan resan så han åkte iväg med en killkompis. Under tiden städade jag ur lägenheten lite, sedan gick jag ner till Iza och träffade henne och Tove vi tog en kopp kaffe och pratade lite.
Sedan fick jag ett samtal om att min älskade hade kommit hem igen så jag gick hem för att hjälpa till med det sista i lägenheten. Douglas som delade lägenhet med Mathias och som nu är ute och reser med honom, åkte iväg med sin flickvän så jag och Mathias väntade bara på att människorna som skulle hyra lägenheten under tiden pojkarna var borta skulle komma. Dock var dom försenade vilket gjorde det väldigt stressigt för mig och Mathias eftersom vi skulle på middag hemms hos Mathias föräldrar. När vi lämnat bort nycklarna och lägenheten inte var något problem längre tog jag Mathias i handen och tänkte ''Det händer verkligen han ska åka ifrån mig''.
När vi kom hem till middagen var det lite spänt, men det släppte snabbt och alla var glada och vi satt och pratade och skrattade allesammans. Sen kom orden då Larssa (Mathias) frågade om han skulle gå med mig till tåget.
Han hjälpte mig att bära väskan, eftersom den var väldigt tung. Väl frammde vid pendeln i sundbyberg plankade Mathias, väktarna skrek åt honom och han svarade bara ''Jag ska bara följa min flickvän'' Väktarna gick med på det. Jag sket i att ta tåget som kom, utan tog nästa ist så jag fick lite mer tid att säga hej då.
Larssa gav mig ett brev som jag inte fick läsa på tåget, utan när jag hade kommit hem.
Han berättade att han inte skulle klara av att se mig gå på och åka iväg med tåget så han sa att när det plingar till på tavlan när tåget ska gå, då går jag. Jag hoppades så mycket på att det aldrig sklle plinga...
Men när jag väl bara lutade mig mot väskan som stod på bänken så hörde jag hur ett högt plingande kom, både jag och Mathias slängde iväg en blick på tavlan och där stod det.. det som inte fick stå, mitt tåg var på väg in..
Allt blev som på en film, jag slängde mig i Mathias famn och sa att han inte fick lämna mig och gå därifrån. Jag ville stå där föralltid, jag höll honom hårt och ville inte släppa, han sa flera gånger att han var tvungen att gå.
Jag grät. Jag höll på att falla ihop. Vi stod och höll om varandra och jag sa att jag älskade honom och att han var tvungen att höra av sig så fort han kunde. Bara att få höra att han älskade mig, gjorde så att tårarna rann ännu mer.
Han släppte mig, kollade bara på mig och vände sig om och gick sin väg.
Hela jag gick sönder på mitten halva Isabell bara försvann ner i tunneln.. bort.
Jag stod där ensam på perrongen och visste inte vad jag skulle ta mig till. En äldre dam stod en bit bort från mig och hon hade stått och kollat på mig och Mathias hela tiden. Hon stod med en srogsen blick och kollade på mig.
Jag gick på tåget med mina saker och satt helt ensam hela vägen till Kungsängen, en 18 minutersresa som aldrig tog slut. Jag kunde inte andas, kändes som om jag höll andan i dom längsta 18 minutrerna i hela mitt liv!
Jag satt och lyssnade på den sjukaste musiken någonsin som alltid brukar få mig glad. Stort Fail.
Pling Kungsängen...
Äntligen hemma.
Jag tänker på dig varjde dag, jag älskar dig bara mer och mer för varje dag!
Men du får inte komma hem försen hela resan känns fullbordad!
Kan sammanfatta läget lite snabbt:
Mathias har åkt i väg på sin Jorden runt resa för 2 veckor sedan, under tiden han fullföljer sina drömmar så
försöker jag att ta tag i skolan så gott jag kan.
Jag har också blivit jätte sjuk, tror det är svininfluensan (Y)
Har hostat sönder halsen, lungorna gör jätte ont och huvudet värker och är helt slut i kroppen.
Har dock inte fått i mig så mycket käk under tiden jag varit sjuk då jag bara mått illa utav det.
Men jag har proppat i mig lite sallad iaf! Lite nyttig får man ju vara.
Jag är också hemma mycket nu eftersom Mathias har åkt iväg så jag är ju inte med honom längre.
Känns väldigt tomt och ensamt. Men jag har inget val, jag är glad för hans skull!
Sen vet jag inte så mycket mer, i helgen har jag varit hos en tjejkompis och druckit lite vin och kollat på idol.
Och jag har även kollat på fotboll (Sverige-danmark) tillsammans med Mathias lillebror, väldigt trevligt!
Annars har jag bara legat i sängen och tyckt synd om mig själv, har så fruktansvärt ont i halsen och lungorna!
Nätterna är värst, o gud vet vad !
Nu vidare till något annat!
Sen Mathias åkte, har det varit väldigt mycket tårar och tankar som snurrat omkring.
I början mådde jag jätte dåligt utav att han hade åkt, MEN glöm inte fortfarande glad för hans skull.
Onsdag 30 September
Vaknade upp brevid Mathias, sista morgonen tillsammans. Han hade mycket han skulle fixa innan resan så han åkte iväg med en killkompis. Under tiden städade jag ur lägenheten lite, sedan gick jag ner till Iza och träffade henne och Tove vi tog en kopp kaffe och pratade lite.
Sedan fick jag ett samtal om att min älskade hade kommit hem igen så jag gick hem för att hjälpa till med det sista i lägenheten. Douglas som delade lägenhet med Mathias och som nu är ute och reser med honom, åkte iväg med sin flickvän så jag och Mathias väntade bara på att människorna som skulle hyra lägenheten under tiden pojkarna var borta skulle komma. Dock var dom försenade vilket gjorde det väldigt stressigt för mig och Mathias eftersom vi skulle på middag hemms hos Mathias föräldrar. När vi lämnat bort nycklarna och lägenheten inte var något problem längre tog jag Mathias i handen och tänkte ''Det händer verkligen han ska åka ifrån mig''.
När vi kom hem till middagen var det lite spänt, men det släppte snabbt och alla var glada och vi satt och pratade och skrattade allesammans. Sen kom orden då Larssa (Mathias) frågade om han skulle gå med mig till tåget.
Han hjälpte mig att bära väskan, eftersom den var väldigt tung. Väl frammde vid pendeln i sundbyberg plankade Mathias, väktarna skrek åt honom och han svarade bara ''Jag ska bara följa min flickvän'' Väktarna gick med på det. Jag sket i att ta tåget som kom, utan tog nästa ist så jag fick lite mer tid att säga hej då.
Larssa gav mig ett brev som jag inte fick läsa på tåget, utan när jag hade kommit hem.
Han berättade att han inte skulle klara av att se mig gå på och åka iväg med tåget så han sa att när det plingar till på tavlan när tåget ska gå, då går jag. Jag hoppades så mycket på att det aldrig sklle plinga...
Men när jag väl bara lutade mig mot väskan som stod på bänken så hörde jag hur ett högt plingande kom, både jag och Mathias slängde iväg en blick på tavlan och där stod det.. det som inte fick stå, mitt tåg var på väg in..
Allt blev som på en film, jag slängde mig i Mathias famn och sa att han inte fick lämna mig och gå därifrån. Jag ville stå där föralltid, jag höll honom hårt och ville inte släppa, han sa flera gånger att han var tvungen att gå.
Jag grät. Jag höll på att falla ihop. Vi stod och höll om varandra och jag sa att jag älskade honom och att han var tvungen att höra av sig så fort han kunde. Bara att få höra att han älskade mig, gjorde så att tårarna rann ännu mer.
Han släppte mig, kollade bara på mig och vände sig om och gick sin väg.
Hela jag gick sönder på mitten halva Isabell bara försvann ner i tunneln.. bort.
Jag stod där ensam på perrongen och visste inte vad jag skulle ta mig till. En äldre dam stod en bit bort från mig och hon hade stått och kollat på mig och Mathias hela tiden. Hon stod med en srogsen blick och kollade på mig.
Jag gick på tåget med mina saker och satt helt ensam hela vägen till Kungsängen, en 18 minutersresa som aldrig tog slut. Jag kunde inte andas, kändes som om jag höll andan i dom längsta 18 minutrerna i hela mitt liv!
Jag satt och lyssnade på den sjukaste musiken någonsin som alltid brukar få mig glad. Stort Fail.
Pling Kungsängen...
Äntligen hemma.
Jag tänker på dig varjde dag, jag älskar dig bara mer och mer för varje dag!
Men du får inte komma hem försen hela resan känns fullbordad!
Danmark
Är i danmark hos min älskade bror David just nu. Jag och mor min flög över hit i morse, kan inte direkt påstå att det var kul att flyga, då jag själv börjar undra om jag är flygrädd. Har inte tänkt på det innan, började bara tänka på det nu.
Idag så har vi bara tagit det lugnt, spelat spel och umgåtts. Jag och David har fuckat ur och bara varit allmänt störda då vi har skrattat så tårarna bara runnit. Mamma och Kristine tycker att vi är sjuka i huvudet haha!
David är ute och springer just nu och mamma och Kristine kollar på en film.
Just det!
Direkt när vi anlände till Köpenhamn så blev jag skit irriterad!
Jag satt mig på en bänk som lutade... Jag trillade av flera ggr, jag menar vad fan är det för en vits att sätta upp bänkar som folk ska sitta på om man itne ens kan sitta på dom!? Jag blev skit irriterad och tyckte att hela min resa var förstörd. en lutande bänk som det inte går att sitta på. Så extremt onödigt!
Jävla danska uppfinngsbänk helvete!
Vädret är i princip lika som i sverige bara att det känns mycket mer kvavt i luften här. Mer liknande ett regnskogsklimat.
Byxorna klibbar fast och vädret växlar hela tiden. Drygt.
Hoppas på bättre väder imorgon, då blir det nog att dra och hitta på något kul (:!
Nu ska jag gå ut och fortsätta kolla på filmen.
Skriver kanske något imorgon om dagen!
Hej då.
/B
Idag så har vi bara tagit det lugnt, spelat spel och umgåtts. Jag och David har fuckat ur och bara varit allmänt störda då vi har skrattat så tårarna bara runnit. Mamma och Kristine tycker att vi är sjuka i huvudet haha!
David är ute och springer just nu och mamma och Kristine kollar på en film.
Just det!
Direkt när vi anlände till Köpenhamn så blev jag skit irriterad!
Jag satt mig på en bänk som lutade... Jag trillade av flera ggr, jag menar vad fan är det för en vits att sätta upp bänkar som folk ska sitta på om man itne ens kan sitta på dom!? Jag blev skit irriterad och tyckte att hela min resa var förstörd. en lutande bänk som det inte går att sitta på. Så extremt onödigt!
Jävla danska uppfinngsbänk helvete!
Vädret är i princip lika som i sverige bara att det känns mycket mer kvavt i luften här. Mer liknande ett regnskogsklimat.
Byxorna klibbar fast och vädret växlar hela tiden. Drygt.
Hoppas på bättre väder imorgon, då blir det nog att dra och hitta på något kul (:!
Nu ska jag gå ut och fortsätta kolla på filmen.
Skriver kanske något imorgon om dagen!
Hej då.
/B
Hat då, kärlek nu.
Jo, nu är det ju så att jag sitter hemma med Jamielee och det är ganska oväntat. Ni som inte vet ni vet ju inte, men ni som känner oss båda vet ju vad vi tyckt om varandra innan! Haha
Jo det började med att jag träffade Jamielee för nått år sedan och då varken tyckte eller tänkte jag inte så speciellt mycket om henne. Men efter några månader så fick jag höra lite skvaller (man ska oftast inte gå efter det) och jag började hysa lite agg mot den här bruden.
efter ett tag när jag ignorerat bruden i mitt liv fick jag höra ännu mer rykten och skvaller och jag började totalHATA henne, utan någon fast grund. Jag fick höra saker någon vän hade sagt om henne som hade sagt till en annan vän osv, ja ni förstår. En massa bull helt enkelt. Vi båda hatade nog varandra lika mycket skulle jag kunna tro, tills vi träffades på en fest.
Jag var skit förbannad och ville bara slänga ut henne ur lägenheten, men lite skam i kroppen har jag och försökte bara gilla läget med mina homies. Jag och Jamie hamnade på balkongen... ensamma, vi båda skulle röka.
Det var en lång tystnad och ingen sa ett ljud.. tills Jamie öppnar käften och började prata med mig. Det jag tänkte då var mest ''Vad vill du? Kan du hålla käften?'' Men efter någon minut kom jag på att vi har hatat varandra av konstiga skäl, nämligen inga skäl över huvudtaget?
vi pratade om olika händelser som vi hade missförstått varandra på och det var ganska kul att sitta ner och prata med den här tjejen, för hon var ju skit trevlig!
Det slutade med att vi sa förlåt till varandra, och sen var allt lugnt. Folk blev hämpnade och lite smått irriterade över att vi blivit vänner. Jag sket fullständigt i vad folk tyckte och tänkte och fortsatte festa som om ingenting hade hänt från allra första början!
Men nu sitter jag och Jamie här hos mig idag och har pratat allt möjligt skit om världen runt omkring oss och vi har både skrattat och gråtit.. och hunnit gömma ''oss'' under skrivbordet!
Det har varit väldigt trevligt, och jag hoppas att det fortsätter på samma bana som det gör nu!
Nu är allt frid och fröjd och jag HATAR att skriva blogg.
Kanske på återseende!
Jo det började med att jag träffade Jamielee för nått år sedan och då varken tyckte eller tänkte jag inte så speciellt mycket om henne. Men efter några månader så fick jag höra lite skvaller (man ska oftast inte gå efter det) och jag började hysa lite agg mot den här bruden.
efter ett tag när jag ignorerat bruden i mitt liv fick jag höra ännu mer rykten och skvaller och jag började totalHATA henne, utan någon fast grund. Jag fick höra saker någon vän hade sagt om henne som hade sagt till en annan vän osv, ja ni förstår. En massa bull helt enkelt. Vi båda hatade nog varandra lika mycket skulle jag kunna tro, tills vi träffades på en fest.
Jag var skit förbannad och ville bara slänga ut henne ur lägenheten, men lite skam i kroppen har jag och försökte bara gilla läget med mina homies. Jag och Jamie hamnade på balkongen... ensamma, vi båda skulle röka.
Det var en lång tystnad och ingen sa ett ljud.. tills Jamie öppnar käften och började prata med mig. Det jag tänkte då var mest ''Vad vill du? Kan du hålla käften?'' Men efter någon minut kom jag på att vi har hatat varandra av konstiga skäl, nämligen inga skäl över huvudtaget?
vi pratade om olika händelser som vi hade missförstått varandra på och det var ganska kul att sitta ner och prata med den här tjejen, för hon var ju skit trevlig!
Det slutade med att vi sa förlåt till varandra, och sen var allt lugnt. Folk blev hämpnade och lite smått irriterade över att vi blivit vänner. Jag sket fullständigt i vad folk tyckte och tänkte och fortsatte festa som om ingenting hade hänt från allra första början!
Men nu sitter jag och Jamie här hos mig idag och har pratat allt möjligt skit om världen runt omkring oss och vi har både skrattat och gråtit.. och hunnit gömma ''oss'' under skrivbordet!
Det har varit väldigt trevligt, och jag hoppas att det fortsätter på samma bana som det gör nu!
Nu är allt frid och fröjd och jag HATAR att skriva blogg.
Kanske på återseende!
Somliga går faktiskt inte bara i trasiga skor.
Jag har nog kommit till en punkt i livet då jag förstått att jag måste ändra min livsstil.. För gott.
Jag har tänkt på det många många gånger men inte riktigt förstått att det är något som ska vara aktuellt just nu när jag bara är 17 år. Men med en spark i röven från en viss person har jag fattat att det är NU som mina beslut sätter sina spår in i min framtid. Och jag vill väl ha det bra ställt då, jag menar det vill väl ändå alla människor?
Att en utbildning är grymt viktigt nu för tiden så är det kanske dags att ta tag i skiten och göra mitt bästa i skolan, så jag kan få ett bra jobb. Men det är inte bara jobb allt hänger på, jag måste mogna till och hitta mig själv men också förstå att livet har så jävla mycket mer än bara fester osv. Tillslut vill jag även skaffa en familj och stadga mig, även om det inte är det som är viktigt just nu. Men en vacker dag så kommer det förhoppningsvis ske.
Att jag fått många chanser till livet är bara patetiskt. Att jag inte har fattat tidigare att livet inte bara är en lek?
Tredje gången gilt, och nu jävla anama, nu ska det ske förändringar. Det kommer att bli riktigt tufft, men med rätt person vid min sida kan jag klara av allt!
Abropå rätt person vid min sida...
Jag har aldrig i hela mitt liv träffat någon mer underbar människa än Mathias. Hur orkar du? Hur kan du?
Kalla mig skum, eller vad fan ni vill men jag älskar faktiskt honom för den han är! Måste få det sagt någon gång.
JAG GJORDE DET! Men iaf, det blir ett stopp för alla någon gång, och vi får nöja oss som vänner en tid framöver.
Har legat hemma i några dagar nu och tyckt synd om mig själv, men framför allt skämts arslet av mig. Har dock inte haft orken heller att varken prata eller träffa några vänner. Har försökt rensa hjärnan på allt möjligt skit och det har väl gått sådär, har fått lite quality time med mamma så vi har vart vaken under nätterna och pratat om allt mellan himmel och jord och även spelat kort och skrattat. Det har varit en lättnad och som en liten tillflykt från mitt egna jag.
Jag förstår egentligen inte ens varför jag skriver i bloggen?
Är det endast för att rensa hjärnan eller är det för att jag tycker att det är kul?
Jo, nog i helvete är det inte för att jag tycker att det är kul iaf.
Nu är det dags för en -jag-är-trött-på-att-skriva-blogg-cigg!
KANSKE på återseende!
Jag vet också hur man gör. the last standing e
Jag har tänkt på det många många gånger men inte riktigt förstått att det är något som ska vara aktuellt just nu när jag bara är 17 år. Men med en spark i röven från en viss person har jag fattat att det är NU som mina beslut sätter sina spår in i min framtid. Och jag vill väl ha det bra ställt då, jag menar det vill väl ändå alla människor?
Att en utbildning är grymt viktigt nu för tiden så är det kanske dags att ta tag i skiten och göra mitt bästa i skolan, så jag kan få ett bra jobb. Men det är inte bara jobb allt hänger på, jag måste mogna till och hitta mig själv men också förstå att livet har så jävla mycket mer än bara fester osv. Tillslut vill jag även skaffa en familj och stadga mig, även om det inte är det som är viktigt just nu. Men en vacker dag så kommer det förhoppningsvis ske.
Att jag fått många chanser till livet är bara patetiskt. Att jag inte har fattat tidigare att livet inte bara är en lek?
Tredje gången gilt, och nu jävla anama, nu ska det ske förändringar. Det kommer att bli riktigt tufft, men med rätt person vid min sida kan jag klara av allt!
Abropå rätt person vid min sida...
Jag har aldrig i hela mitt liv träffat någon mer underbar människa än Mathias. Hur orkar du? Hur kan du?
Kalla mig skum, eller vad fan ni vill men jag älskar faktiskt honom för den han är! Måste få det sagt någon gång.
- Omtänksam
- Osjälvisk
- Vill andras bästa
- Snäll
- Positiv inställning till livet
- Har drömmar och fullföljer dom
- Kreativ
- Bra lyssnare
- Ärlig
- Generös
- Pålitlig
- Smart
- Delar med sig
- Rädd om det han håller kärt
- Rolig
- Lojal
- Gullig
- Romantisk
- Snygg/sexig Mohahaha =)
JAG GJORDE DET! Men iaf, det blir ett stopp för alla någon gång, och vi får nöja oss som vänner en tid framöver.
Har legat hemma i några dagar nu och tyckt synd om mig själv, men framför allt skämts arslet av mig. Har dock inte haft orken heller att varken prata eller träffa några vänner. Har försökt rensa hjärnan på allt möjligt skit och det har väl gått sådär, har fått lite quality time med mamma så vi har vart vaken under nätterna och pratat om allt mellan himmel och jord och även spelat kort och skrattat. Det har varit en lättnad och som en liten tillflykt från mitt egna jag.
Jag förstår egentligen inte ens varför jag skriver i bloggen?
Är det endast för att rensa hjärnan eller är det för att jag tycker att det är kul?
Jo, nog i helvete är det inte för att jag tycker att det är kul iaf.
Nu är det dags för en -jag-är-trött-på-att-skriva-blogg-cigg!
KANSKE på återseende!
Jag vet också hur man gör. the last standing e
Bara för dig Jamielee!
Jo, nu är det så att min kära vän Jamie klagade på i fredags att jag aldrig skriver blogg längre.
Jag skrev ju faktiskt i mitt inlägg innan det här att jag har tröttnat på det hela, men icke sa nicke!
Ett blogg inlägg till sen får det vara nog!
I fredags så åkte min Älskade pojkvän Mathias ut till sin sommarstuga med sin vän Douglas för att fiska och ta det lugnt, så jag fick ha lägenheten över natten så jag kunde ha nära hem och sova gott i sängen som jag älskar över allt annat! (Mathias säng)
Mathias och Douglas försvinner till landet, Tove kommer över till mig och vi började fixa oss för att sedan köpa lite mer dricka. Efter det hela mötte vi upp Jamie som var hemma hos sin pojkvän eddie med nägra kompisar och vi blev så glatt inbjudna till folkmassan! Vi drack och hade det trevligt, och det bjöds på mycket skratt, och även tårar för en del.
När klockan närmade sin 11 kom det ytterligare lite folk, det var nämligen Marias (Eddies mor) grannar, då det var Siv och hennes två söner. Sedan kom även Tessan och det var fullfart på allas munnar där vi satt på uteplatsen i värmen. Varmt vet jag itne riktigt om det var, men det var inte så speciellt kallt!
När natten närmade sig dag och dom flesta hade begett sig hem mot sina varma sängar bestämde jag också för att rangla mig hem till Mathias lägenhet och sova! När nycklarna satt sig i låset var allt klockan allt för mycket och ögonen värkte för att jag hade fått för ltie sömn! Nu var det redan Lördags morgon och jag trodde att jag ''festen'' var över, och att jag skulle få gå till sängs för att få vila upp mig så att jag kunde vara pigg och glad tills Mathias kom hem... Men nejnejnej, ''festen'' hade redan börjat, och det var ingenting jag kunde göra åt saken.
Jag skrev ju faktiskt i mitt inlägg innan det här att jag har tröttnat på det hela, men icke sa nicke!
Ett blogg inlägg till sen får det vara nog!
I fredags så åkte min Älskade pojkvän Mathias ut till sin sommarstuga med sin vän Douglas för att fiska och ta det lugnt, så jag fick ha lägenheten över natten så jag kunde ha nära hem och sova gott i sängen som jag älskar över allt annat! (Mathias säng)
Mathias och Douglas försvinner till landet, Tove kommer över till mig och vi började fixa oss för att sedan köpa lite mer dricka. Efter det hela mötte vi upp Jamie som var hemma hos sin pojkvän eddie med nägra kompisar och vi blev så glatt inbjudna till folkmassan! Vi drack och hade det trevligt, och det bjöds på mycket skratt, och även tårar för en del.
När klockan närmade sin 11 kom det ytterligare lite folk, det var nämligen Marias (Eddies mor) grannar, då det var Siv och hennes två söner. Sedan kom även Tessan och det var fullfart på allas munnar där vi satt på uteplatsen i värmen. Varmt vet jag itne riktigt om det var, men det var inte så speciellt kallt!
När natten närmade sig dag och dom flesta hade begett sig hem mot sina varma sängar bestämde jag också för att rangla mig hem till Mathias lägenhet och sova! När nycklarna satt sig i låset var allt klockan allt för mycket och ögonen värkte för att jag hade fått för ltie sömn! Nu var det redan Lördags morgon och jag trodde att jag ''festen'' var över, och att jag skulle få gå till sängs för att få vila upp mig så att jag kunde vara pigg och glad tills Mathias kom hem... Men nejnejnej, ''festen'' hade redan börjat, och det var ingenting jag kunde göra åt saken.
Trött, men ändå glad.
Klockan är 22.40 och jag sitter inne på mitt rum, jag är jävligt trött fast jag sovit i ca 10 timmar.
Glad är jag också, tror att fjärilarna i magen brjar vakna till liv. Det kanske beror på att det börjar bli varmare ute eller så beror det på något helt annat. (=
Jag har inte varit hemma på ett tag så det känns ganska skönt att få komma hem och träffa min familj lite grann.
Ska snart gå och lägga mig, om jag kan, kom precis upp ur ett sköönt bad så piggnade till lite fast jag vet inte riktigt hur.
Helgen bestod utav vänner och alkohol. Låter mysigt, enligt mig. Fast om jag ska vara ärlig så har jag börjat sköta mig lite bättre med drickandet. Det vill säga att jag dricker inte lika ofta som jag gjorde ett tag, känner mig stolt (= Fast det ska bli bättre!
Som jag skrev nedan så var jag och några vänner hos Berglund i helgen och drack lite, det var trevligt och fick träffa lite nya människor, och alla ni som förhör mig om mitt kärleksliv, jag kommer alltid att svara samma sak - ''Ingen Kommentar'' så att ni vet, så snälla sluta fråga nu!
Nej nu ska jag kolla till hur min bästa vän köket har det!
På återseende.
/B
Glad är jag också, tror att fjärilarna i magen brjar vakna till liv. Det kanske beror på att det börjar bli varmare ute eller så beror det på något helt annat. (=
Jag har inte varit hemma på ett tag så det känns ganska skönt att få komma hem och träffa min familj lite grann.
Ska snart gå och lägga mig, om jag kan, kom precis upp ur ett sköönt bad så piggnade till lite fast jag vet inte riktigt hur.
Helgen bestod utav vänner och alkohol. Låter mysigt, enligt mig. Fast om jag ska vara ärlig så har jag börjat sköta mig lite bättre med drickandet. Det vill säga att jag dricker inte lika ofta som jag gjorde ett tag, känner mig stolt (= Fast det ska bli bättre!
Som jag skrev nedan så var jag och några vänner hos Berglund i helgen och drack lite, det var trevligt och fick träffa lite nya människor, och alla ni som förhör mig om mitt kärleksliv, jag kommer alltid att svara samma sak - ''Ingen Kommentar'' så att ni vet, så snälla sluta fråga nu!
Nej nu ska jag kolla till hur min bästa vän köket har det!
På återseende.
/B
02.00
Efter att ha flummat riktigt rejält påvägen från Rissne till Kungsängen bestämde sig jag och Tovelito att göra något riktigt kul. Satt oss framför datorn runt 20.30 och började spela poker, har nu hållit på att spela i 5½ tror jag om jag har räknat rätt. Det går jävligt bra, nästan iaf. Hoppet håller oss vakna, och det kanske kan bero på allt kaffe vi druckit också. Kletat idomin i hela fejjan och det kanske kommer upp en video på riktigt insmetande idomin flickor inom kort, men bara kanske(!). En äkta poker night som ska fortsätta iaf till klockan 04.00. WHOOOPPIE! Puss på er!
.
Idiot.
Hm.
Sitter och lyssnar på lifehouse och är lite emo just för tillfället, varför? Ja det vet jag inte ens själv.
Har tröttnat på hela min familj, jag klarar inte av dom längre, direkt när jag kom hem idag så började dom dryga sig och det klarade jag verkligen inte av så jag låste in mig på rummet och tänkte på vad jag skulle göra utav dagen.
Men SJÄLVKLART(!) började det banka som fan på dörren och morsan skulle förhöra mig om massa saker, och då blev jag bara irriterad och bad henne gå ut, och klart hon ville det.. Eller inte.
Och sen kommer min bror in och börjar gapa och morsan började också gapa eftersom hon skulle prata i telefonen.. Inne på mitt rum. Utav alla ställen i hela jävla lägenheten så valde idioterna mitt rum. Och då blev jag ju bara mer irriterad, en självklarhet. Så då ställde mig upp och började skrika. Bra start. Jag vill inte -.-
Jag är jätte uttråkad, och jag har ingenting vettigt att skriva om! Förut hade jag alltid tid att skriva om saker, som jag själv tyckte var vettigt. Och vad ni tycker är vettigt eller inte skiter jag egentligen fullständigt i.
Jag saknar mina vänner, jag saknar min pappa, jag saknar min bror.
DAVID! Kom hem nu, du är den bästa vännen jag har!
Jag kommer ihåg när jag var liten och jag och David byggde kojor bakom garaget, vi hade as kul,
eller när vi spelade basket på gården, jag var bara 4 år gammal men minns det så väl ändå.
Jag kommer även ihåg när han tog med mig ut med hans vänner när vi bodde i söderhamn, han tog med mig till metro för att köpa någonting och jag slog i huvudet, eller jag råkade gå in i en väggkant (klant, jag vet) jag grät och grät och han torkade bort mina tårar och bar mig hela vägen hem. Jag kände mig trygg, han var min familj. Han var mitt allt! Och nu är han borta.. varför ska han bli vuxen för :( varför var han tvungen att få jobb borta i danmark!? Visst, jag är jävligt glad för hans skull, men jag saknar honom så otroligt mycket. Min älskade bror! Suck.
Har tryckt i mig 3 eller 4 koppar kaffe nu och jag sitter bara och kolalr in i datorskärmen i princip, det enda vettiga jag gör just nu. Ska nog lägga mig i sängen och försöka sova. Freddieponken ville att jag skulle åka och träffa honom, fast är alldeles för seg och jag ska nog vara hemma nu och bekanta mig med mitt eget rum ett tag. Var ett tag sen jag bara satt ner och tog det lugnt här inne. Det är dags nu.
Men iaf på återseende.
/B
Har tröttnat på hela min familj, jag klarar inte av dom längre, direkt när jag kom hem idag så började dom dryga sig och det klarade jag verkligen inte av så jag låste in mig på rummet och tänkte på vad jag skulle göra utav dagen.
Men SJÄLVKLART(!) började det banka som fan på dörren och morsan skulle förhöra mig om massa saker, och då blev jag bara irriterad och bad henne gå ut, och klart hon ville det.. Eller inte.
Och sen kommer min bror in och börjar gapa och morsan började också gapa eftersom hon skulle prata i telefonen.. Inne på mitt rum. Utav alla ställen i hela jävla lägenheten så valde idioterna mitt rum. Och då blev jag ju bara mer irriterad, en självklarhet. Så då ställde mig upp och började skrika. Bra start. Jag vill inte -.-
Jag är jätte uttråkad, och jag har ingenting vettigt att skriva om! Förut hade jag alltid tid att skriva om saker, som jag själv tyckte var vettigt. Och vad ni tycker är vettigt eller inte skiter jag egentligen fullständigt i.
Jag saknar mina vänner, jag saknar min pappa, jag saknar min bror.
DAVID! Kom hem nu, du är den bästa vännen jag har!
Jag kommer ihåg när jag var liten och jag och David byggde kojor bakom garaget, vi hade as kul,
eller när vi spelade basket på gården, jag var bara 4 år gammal men minns det så väl ändå.
Jag kommer även ihåg när han tog med mig ut med hans vänner när vi bodde i söderhamn, han tog med mig till metro för att köpa någonting och jag slog i huvudet, eller jag råkade gå in i en väggkant (klant, jag vet) jag grät och grät och han torkade bort mina tårar och bar mig hela vägen hem. Jag kände mig trygg, han var min familj. Han var mitt allt! Och nu är han borta.. varför ska han bli vuxen för :( varför var han tvungen att få jobb borta i danmark!? Visst, jag är jävligt glad för hans skull, men jag saknar honom så otroligt mycket. Min älskade bror! Suck.
Har tryckt i mig 3 eller 4 koppar kaffe nu och jag sitter bara och kolalr in i datorskärmen i princip, det enda vettiga jag gör just nu. Ska nog lägga mig i sängen och försöka sova. Freddieponken ville att jag skulle åka och träffa honom, fast är alldeles för seg och jag ska nog vara hemma nu och bekanta mig med mitt eget rum ett tag. Var ett tag sen jag bara satt ner och tog det lugnt här inne. Det är dags nu.
Men iaf på återseende.
/B
Nuet.
Sitter just nu hos min nya kompis och tänkte snart börja kolla på en film. Dock får han inte veta vilken det är. Hihi
Vi satt nyss ute och diskuterade om jobb osv. Har tänkt efter och det är dags att jag börjar ta tag i det hela med jobb grejen med tanke på att jag slutat skolan osv. Vi får se hur det går och jag hoppas på det bästa, jag kan väl inte göra annat, eller?
Har inte varit hemma på ett bra tag nu heller, så saknar min lilla mor lite grann. :(
Btw, ska nog åka till min far snart, ser fram emot besöket i Uppsala och jag hoppas att det går bra!
Har inte så mycket fantasi, så jag kan dock inte skriva så jätte roliga saker just nu, men jag kanske fortsätter skriva senare när jag är hemma i lugnet.
På återseende!
/B
Vi satt nyss ute och diskuterade om jobb osv. Har tänkt efter och det är dags att jag börjar ta tag i det hela med jobb grejen med tanke på att jag slutat skolan osv. Vi får se hur det går och jag hoppas på det bästa, jag kan väl inte göra annat, eller?
Har inte varit hemma på ett bra tag nu heller, så saknar min lilla mor lite grann. :(
Btw, ska nog åka till min far snart, ser fram emot besöket i Uppsala och jag hoppas att det går bra!
Har inte så mycket fantasi, så jag kan dock inte skriva så jätte roliga saker just nu, men jag kanske fortsätter skriva senare när jag är hemma i lugnet.
På återseende!
/B
