wowawiiwa

Hemma efter 2 veckor på sjukhuset. så underbart men ändå så tröttsamt. Jag har inte hunnit köpa några julklappar ännu, och just nu är jag bara super trött! Mamma har kommit hem, hon har varit 3 veckor i Afrika. Dock kom hon hem sjuk vilket gjorde mig sjukt orolig. Men hon har varit på sjukhuset hon också och fått den hjälp hon behöver. Hoppas bara att hon blir frisk snart, min älskade mamma.
Nu ska jag ta en kopp kaffe och njuta av min hemgång!

Vaknade för en stund sedan, kändes skönt att få sova i min alldeles egna säng!
Rutinerna från sjukhuset sitter fortfarande kvar, det är iofs väldigt bra med rutiner.
Lyssnar på musik nu och det som kommer ur mina högtalare är låten ''No more lies'' med Iron maiden.
Känner mig ganska förändrad, inte till utseendet utan till personligheten, till tänkandet.
Har sett det mesta från ett helt annat perspektiv. Jag tror dock att det är väldigt bra, så jag ser min förändring väldigt possetiv. 10 dagar på sjukhuset och jag har träffat människor som haft det sjuukt mycket tuffare, och som är väldigt sjuka. Jag har sett andra människor från en annan sida, innan vet jag inte riktigt hur jag har sett på andra. Men det är verkligen helt förändrat. Jag ser en annans människas välmående på ett helt annat sätt. Och jag tror faktiskt att det kan vara nyttigt. Dels så har jag sett att hur en människa kan komma upp på fötter och vågar byta några ord från att bara vara sänliggandes, bara man säger ''God morgon'' eller ''Hur mår du idag?'' Det kan förändra en annans människas syn på hela verkligheten. Och att man kan göra så lite för någon men för den andra personen så kan det betyda - hopp, för livet.
Jag har märkt att jag bryr mig väldigt mycket om andra, och jag vill allas bästa. Och jag har blivit mer mottaglig för främmande människor. Så jag måste ju säga att jag känner mig inte så speciellt blyg längre - utan tvärtom. Jag har nog blivit mer social och det känns bra. Känns som om jag kan komma någonstans i livet, på det ''lilla'' jag har lärt mig dom senaste dagarna.
Och att jag har vänner som bryr sig, det är nu man märker vilka som står en närmast. Vilka som bryr sig.
Helt otroligt, jag känner mig lyckligt lottad!
Jag älskar er så obeskrivligt mycket!
Jag är tacksam för det jag har, det förflutna lägger jag bakom mig och jag börjar titta framåt - mot en ljusare framtid. Det kan verkligen bli något bra utav allt det här. Jag känner mig starkare än någonsin. Jag känner mig älskad som jag aldrig gjort förut. Jag har tagit förnuftet till fånga. Och jag tror att det här var vad jag behövde. Det som skulle öppna mina ögon för verkligheten.
Det är en process, kan vara en lång sådan. Men ju mer tiden går desto ljusare ser min framtid ut.
Och jag börjar kämpa, för mig själv.

Puss
/B

Har aldrig varit så glad över att vara hemma, har levt på sjukhuset i 10 dagar och det tog död på mig, ännu mer död än jag var när jag kom in. Hm var en ganska läskig upplevelse, fast jag inte var så speciellt medveten om vad som hände. Kan man säga att jag varit död nu? Är man det om man får hjärtstillestånd?
Är helt 110% säker på att jag reste mig upp den kvällen och tittade på alla, panikslagna. Men jag rörde mig tydligen inte hur fläcken, andades knappt. Snacka om slutkörd kropp.

Imorgon får jag åka tillbaka till sjukhuset igen, endast pga säkerhetsskäl. Jag vill inte :(
Maten e skitäcklig, finns ingenting att göra. Jag får iaf ha mobilen så jag kan ju kolla FB och läsa lite nyheter osv.
Fast iofs, har underbara människor som hälsar på varje dag! Och jag har endast gått upp ETT kilo fast jag ätit massvis med choklad och godis. Har nämligen fått väldigt mkt choklad askar och sånt.

Känns som om jag kan gå vidare med mitt liv nu. Har Inte så mycket att se tillbaka på. Jag tar en dag i taget och med tiden blir det bättre! =)

Nu ska jag gå ut och ta en cigg (!), har börjat snusa under min vistelse på sjukhuset. Det suger.

Puss Bella

''Ärligt talat så var det skönt med ett dåligt svar''

Okej, jag tänker inte bry mig längre om all skit. Ett avslutat kapitel, känns bra! Äntligen!

Imorgon blir det kryssning med en hel del folk, det blir fet fest! Kommer bli helt galet, ser fram emot det.
Äntligen kommer man ifrån skiten i den här äckliga staden!

Hm, fick itne direkt någon sömn inatt, sov en timme på morgonen och jag drömde hemska, vidriga saker under den korta stunden.
Alldeles för mycket hat i en sån liten kropp. Identitet Iskall.

Kan inte sova, klockan är nu halv 3 och miljontals tankar flödar igenom mitt huvud. Vad har jag gjort för att förtjäna det här? Önskar inte ens min värsta fiende något liknande.

Vad är det för fel jag har gjort?
Jag trodde att jag hade lyckats hitta något fint, men det togs bort på bara några sekunder.
Känner mig helt tom inuti, helt iskall. Vet inte hur jag ska kunna lita på någon annan igen. Vet inte ens vad jag ska skriva. Kan inte finna några ord helt enkelt. Jag känner mig så nedbruten och förstörd.
Hur kan en männniska sjunka så lågt!? Åh, jag önskar hela tiden att jag aldrig hade träffat dig, men om jag inte hade gjort det hade jag aldrig fått uppleva allt det fina! Vet inte vad jag ska ta mig till, det är en stor klump i halsen som bara väntar på att få komma ut, men det går inte. Jag borde ha fattat att det var någonting när jag träffade dig.

HELVETE! Nu kommer det där upp, kommer inte kunna sova på ett bra tag. Alla dessa förjävliga tankar tar död på mig, äter upp mig innefrån. Vem ska man kunna prata med? Skolan kommer gå åt helvete. Borde inte ens lägga ner tid på att bry mig, men det är jävligt svårt när jag fortfarande älskar dig. Tyvärr älskar jag dig av hela mitt hjärta fortfarande.
Ordet älskar... första killen jag säger det till... dumt gjort Isabell.
Jag klarar verkligen inte av det här. Jag vill bli ett litet barn, gråta i mammas famn. Jag saknar henne. Hon kommer inte hem ännu försen om 2 veckor, vi har nog mycket att prata om då.
Att jag kunde vara så jävla blind! Kroppen skakar, musiken i bakgrunden försvinner bara mer och mer.
Jag kryper in i mitt skal och låtsas som om inget har hänt. Precis som vanligt.

''It's your time to shine'' IN MY ASS!
Jag kommer aldrig kunna förlåta det här, hur mycket lögner finns det!?
Finns det någonsin stopp på allt elände? Det slutar ju för fan aldrig! Jag orkar verkligen inte... idag tog det fan stopp på riktigt.  Åt helvete med allt.
Du vet inte vad kärlek är.

Fattar inte vilken jävla idiot du egentligen är. Jag skäms över dig, jag äcklas utav dig. Jag ångrar att jag lagt ner så mkt känslor och tid på dig. Absolut inte värt det!

finfint, mys med Anna ;D

Sist men inte minst, den finaste bilden då Jag får en öl över mig. Kladdigt och underbart! Eller inte.

Rätt fuckt up bild, one of a kind!

slut på det roliga. Puss!

Skrattretande, alltihopa.

Okej, nu ska vi se här. Gårdagen var crazy, dumma mig jag äter pencilin! Men vad gör man inte? ;)

Hade en kul kväll med tjejerna och det får tas och göras om! Senare --> Minne blott!
Vaknade upp med en klarblå himmel, solen var uppe i högsta hugg, och jag köpte mig en kall cola och bara njöt utav livet. Jag har nog funnit mitt inre jag. Jag är stolt, jag är lycklig! Självständighet, Självsäkerhet, trygghet, jag är jag. Jag älskar mig själv! Jag behöver mig själv! Nu har mitt liv bara börjat!

Idag blir det inget inlägg

Varför ska allt vara så komplicerat? Jag vill verkligen att allt ska bli som förut igen.
Vad har hänt? Varför är du så förändrad? =´(
Vi hade det obeskrivligt bra. Vi tog hand om varandra. Vi fanns alltid där för varandra och vi var så himla lyckliga.
Vi var ''ett''. Men det är inte så längre, nu vill du inte ens prata med mig, men du kan inte klandra mig för att jag blev arg, ledsen och besviken av det jag hörde. Det visades ändå att det var mycket sanning i det som sägs, och det gör mig bara mer ledsen. Varför har du inte sagt någonting? Vi lovade att berätta för varandra om det skulle ske.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Det är jobbigt. VARFÖR är du så iskall mot mig?
Du kan inte ens säga att du älskar mig längre. Det är någonting som är fel. Är det jag?

Har blivit sjuk igen, igår kväll kände jag mig mer hängig än vanlig baksmälla. På kvällen fick jag över 39 graders feber, och halsen gör ont, liksaså kroppen. Obehagligt att behöva vara sjuk hela tiden. Förra veckan var det lite hosta sådär, men trodde det skulle bli bättre och nu dök febern och smärtan upp. VAD ÄR DET FÖR FEL!?
Jag har inget immunförsvar överhuvudtaget.

Helloj!
Det var väldigt stressigt igår på både förmiddagen och eftermiddagen. Färgade håret och fixade naglarna, gjorde tårta och lagade käk. Mormor och Lasse kom över en stund och sa Grattis osv. Sedan kom Cillapilla och fixade sig med mig. Blev väldigt stressigt men vi tog det lugnt och passade på att ta en öl nere i centrum. Väldigt trevligt!
Sedan bar det av till Sumpan för att möta lite flera människor och sedan drog vi till Polhem. Mina vänner sjöng och alkholen hade börjat flöda nedför våra strupar. Sedan abr det av till cattelin, där vi blev bjudna på drinkar, öl cider, champagne osv. Jag bör även tillägga att dansgolvet blev ägt utav Bella And Micke! Fuckade ur, och kvällen fortsatte lääänge länge! Sedan blev det efterfest i Rissne, kommer knappt ihåg någonting och där bjöds det på jägershots! Farligt farligt, sedan minns jag inte så mycket mer men minns att jag tog pendeltåget hem igen.
Mår verkligen inte bra idag! Och som Cilla berättade igår ''Man kan faktiskt inte komma ihåg allt!''        

 

Love Bella

GRATTIS TILL MIG PÅ 18 ÅRS DAGEN!!

Är så sjukt glad idag! Äntligen är det min tur att fylla 18 år, det var på tiden!
Gick och la mig tidigt igår, eftersom jag var så trött efter praktiken, men när klockan är prick 12 så ringer min mobil.
Det var min storebror David som ringde från Danmark (Han bor där med sin flickvän) David, Kristine (flickvännen) och Torbjörn och en till kompis till dom hade väntat på att klockan skulle slå 12 så dom kunde ringa och gratta mig! dom sjöng för mig och det var världens liv! Det gjorde absolut ingenting att jag blev väckt, det var kul att höra min brors röst och han var nog mer hypad än vad jag var inför min 18 års dag :p Sedan fick jag sms där det stod grattis osv.
Mamma väckte mig kvart i 10 ungefär och gav mig mina presenter som stått i min bokhylla ett par dagar.
Hittills så jag har fått:

• Hårfärg, utav bror
• Lösnaglar (tills ikväll), utav bror
• Ny mascara, en vibrerande sådan också. Utav bror
• Presentkort på HM - 500:- Utav far
• Spakit och pengar utav Larssa's familj
• Pengar utav Dan's föräldrar
• Sparkonto och 15.000:- utav Mor och Dan

Pengarna jag fått utav mamma och Dan, ska jag ha till körkortet. Eller till lite möbler tills jag flyttar hemifrån.

Är sjukt glad och tacksam för alla presenter. Och jag som inte ens önskar mig någonting?
Min bror som bor hemma frågade hela tiden, och tillslut blev jag irriterad och bah hårfärg, mascara, lösnaglar. VAD SOM HELST du behöver inte köpa någonting! Och i morse fick jag allt jag hade sagt. Lilla plutten, haha han är så söt!

Det är ganska mycket som ska göras idag så det är bäst att jag sätter fart! :D

Love Bella

Igår sa jag hej då till Larssa, vi tillbringade dagen så bra som vi kunde. Ett varmt bad, skratt, minnen och djupa konversationer om tankar och livet. Det var längesen jag pratade med någon om sånt. Det var iofs bara Larssa jag pratade med om sånt. Men nu finns ju bloggen, och i princip ingen läser den, dock har jag inte direkt gått ut med att jag har en mohaha. Evil mastermind.

Igår när vi satt i bilen påväg till flygplatsen ville jag att vi aldrig skulle komma fram, jag ville bara åka så långt bort det bara gick. Jag satt där i Larssas famn och ville verkligen att tiden skulle stanna. Den gjorde aldrig det, och jag blev nästan arg. Jag ville inte säga hej då en gång till. Första gången tog det andan ur mig, det var bland det svåraste jag gjort i hela mitt liv. Och inte en andra gång, jag kunde knappt kolla honom i ögonen för jag visste att jag skulle bryta ihop. Jag saknar honom så mycket redan. I bilen påväg hem var det för det mesta tyst, mörkret hade lagt sig och det regnade. Jag satt och kollade ut genom rutan hela tiden och kunde inte få fram ett ord. Bara jag tänkte tanken på att öppna käften kom det tårar. Sen hörde jag bara en röst från framsätet ''Du deppar väl inte ihop där bak?'' Det var Larssas mamma, hon är riktigt snäll!
När hon sa det tänkte jag efter och jag kunde inte tillåta mig själv att gråta mer, jag bestämde mig för att åka till Rissne hem till en kompis och se film, vi var tre st och vi pratade lite tjejsnack och skrattade och planerade dessutom min 18 års dag på lördag. Det fick mig på andra tankar verkligen och TACK! det behövdes just då.

Jag kom hem vid halv 11 ungefär och på vägen hem från stationen ringde Älskade Cilla mig och fick mig på ännu bättre humör. Hon frågade hur det var med mig och att jag inte fick deppa ihop ännu en gång.
Jag skrattade endast till och svarade att det skulle jag absolut inte göra, för jag minsann ska ju fylla 18 på lördag och jag har inte tid med att deppa. Men precis när jag satt där och pratade med Cilla kom jag på mig själv att jag satt och åt glass.... direkt ur glasspaketet. Jag började as garva och det gjorde även min mamma och Cilla. 
Jag menar hur mycket deppmode blir det inte? Jag kom att tänka på typiska tjejfilmer, när någon blir dumpad och sitter och tröstar sig själv med att äta glass... direkt ur glasspaketet.

Det händer aldrig mig att jag äter glass ur paketet, förutom om jag är deprimerad eller ledsen över någonting.
Jag såg det hela som komiskt och det fick mig att fundera på om jag känner mig glad är jag omedvetet deprimerad då? Kan man vara det överhuvudtaget?
Sedan fick jag ännu ett samtal av någon som hade lite problem med sin flickvän. Jag kände mig behövd och det fick mig att känna förtroende för mig själv. Och direkt efter det samtalet så fick jag ännu ett samtal av en Hypad Tove som hade planerat hela min födelsedag. Det kommer bli galet!

En dag som började underbart och kunde slutat med en ledsen Bella, slutade med en glad Bella!
Jag älskar er alla! Och Mr. ML du vet att jag alltid kommer älska dig oavsett vad som händer. Och att varken du eller jag ville att det skulle sluta såhär, var det ju ändå ett måste. Men vår tid kommer den också. Jag lovar.

Love Bella!

Sitter hemma hos Patrik med Larssa och Patrik just nu, har inte varit på praktiken varken igår eller idag. Min telefon dog under natten så det blev aldrig någon väckarklocka. Känner mig dum -.-'

Så, hur ska jag sammanfatta det hela?

Mathias kommer hem, jag blir skit glad och kunde knappt röra mig eller prata på väldigt länge. Men haft ett par bra dagar med honom. Det behövdes nog för att komma tillbaka till ''old bella'' Haha.

Det vi har kommit fram till är att det är bäst om vi inteär tillsammans längre. Från min sida känns det konstigt, men vad ska jag göra om han inte vill längre?
Tacka för den underbara tid vi ändå haft tillsammans. Jag är glad för hans skull och jag hoppas han kan hitta någon han gillar...

Men jag komemr alltid älska honom, spelar ingen roll om jag hittar någon ny och går vidare totalt med mitt liv, han kommer alltid ha en plats i mitt hjärta. Så det så. sista dagen med honom idag, och jag försöker hålla huvudet högt och jag skaförsöka göra det bästa utav hela situationen. Önska mig lycka till!

Puss Bella

Har varit med Mathias hela dagen idag, vi spelade biljard, och typ bara va....
Senare mot kvällen drog vi till sundbyberg hem till hans föräldrar och Angel, Mathias spanske vän, lagade god middag och alla var så nöjda och glada!
Hej då.